Mål och Syften Artiklar Politik SpråkHistoria Konst och Kultur Historiska Bilder

Arkiv  | Länkar | Kontakta Oss |

EU:s samverkan för att bekämpa terrorism

- en redogörelse av den svenska riksdagens/regeringens debatter, samt EU- organens debatter och direktiv kring hur statsmakterna inom EU skall bekämpa terrorism.

Förord   1

Inledning   1

          Syfte/Frågeställning 1

          Källor och källkritik  2

          Metod/Avgränsning    2

          Disposition                 3

          Bakgrund till dagens terrorism           3

          Bakgrund till samarbete inom EU      4

          EU: s definition av begreppet terrorism                    5

Analys            6

          EU-organens debatter och beslut  6

                   Rådet  6

                   Polissamarbete och rättsligt samarbete     7

                   Rådet efter attentatet i Madrid 8

                   Kommissionen 9

                   Kommissionen efter attentatet i Madrid 10

                   Europaparlamentet 12

                   Europaparlamentet efter attentatet i Madrid 12

Sveriges debatter och beslut 13

                   Debatt angående antagande av rambeslut 13

                   Sveriges antagande av rambeslut 16

                   Sveriges Regering efter attentatet mot Madrid  16

                   Information från regeringen till riksdagen  17

Sammanfattning 21

          Referenser  24

          Bilagor

 När varor och personer ska kunna röra sig fritt över nationsgränserna i EU blir det svårare att stoppa oönskade varor eller personer från att korsa gränserna: narkotika, terrorister, kriminella – och asylsökande. Unionsföredraget betonar att ansvaret för lag och ordning fortfarande ligger hos de enskilda medlemsländerna. Samtidigt uppmanas det till ökat samarbete om tullkontroll och bekämpning av terrorism, kriminalitet och narkotika.[1]

 Inledning

Efter terroristattentatet i USA den 11 september 2001, samt i Madrid/Spanien i Europa den 18 mars 2004 har debatten kring terrorism ökat såväl i media som i den svenska riksdagen/regeringen som inom EU. För att förhindra nya terrordåd i Europa har statsmakterna inom EU ett ansvar för att motverka och förhindra detta. Grupper som använder våld för att nå sina politiska mål ska inte få möjligheter att etablera sig. Organisationer som utövar terror i andra delar av världen skall inte växa och bli starkare och sprida sina organisationer över världen. För att förhindra detta behöver statsmakterna inom EU öka sin kunskap om terroristorganisationerna och gå samman i olika beslut och riktlinjer vad gäller terroristbekämpningen.

 Syfte/frågeställning

På grund av de utökade globala terroristhoten anser jag att det är intressant att granska EU- organens debatter och direktiv kring hur statsmakterna inom EU skall bekämpa terrorism. Jag avser att rikta in min uppsats på debatten inom den svenska riksdagen/regeringen samt inom EU vad gäller deras arbete att bekämpa terrorism. Jag har valt att granska Sveriges riksdags/regerings debatter och beslut, eftersom jag anser att det är intressant att se hur Sverige som har varit förskonat från terrorism följer upp EU:s direktiv. Mitt syfte med denna uppsats är att klargöra hur attentatet mot USA, samt attentatet mot Madrid påverkade EU-organens samt riksdagens/regeringens integrationsdebatt kring terrorism. Den övergripande frågeställningen är: Hur gick den svenska debatten i riksdagen/regeringen och debatten inom EU-organen kring samverkan för att motarbeta terrorism efter attentatet i USA den 11 september 2001, samt hur påverkades debatten efter attentatet i Madrid den 18 mars 2004? De specifika frågeställningarna är:

Vilka åtgärder sattes in i kampen mot terrorismen? Vilka effekter fick terroristattentaten på EU organens integrationsdebatt och direktiv kring terroristbekämpning, med särskilt avseende på den svenska riksdagens/regeringens debatter? Hur följde Sverige upp de direktiv som gällde EU:s rambeslut angående terroristbekämpning inom EU-länderna och hur gick debatten kring detta inom riksdag/regering?

 Källor och källkritik

Mina källor kommer främst att bestå av Internetadresser där debatter och beslut från den svenska riksdagen/regeringen samt inom EU läggs ut. När det gäller EU organens debatter och beslut kommer jag att använda mig av de sidor som är översatta till svenska. Vad gäller definitionen av termen ”terrorism” använder jag mig av EU:s definition som jag tagit ur regeringspropositionen från 2001 där ett utkast till rambeslut återfinns som bilaga och är översatt till svenska. Denna proposition har även med en bakgrundsbeskrivning till samarbetet inom EU vad gäller terrorism och som jag använder mig av för att beskriva densamma. Jag använder mig av svenska översättningar eftersom dessa är lika relevanta som de engelska och eftersom jag trots allt behärskar svenska bättre än engelska. Jag kan inte garantera att de dokumenten som finns tillgängligt online exakt återger en text som antagits officiellt, eftersom endast EU-lagstiftning som offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning kan anses vara giltig. Däremot finns inte debatterna som jag analyserar återgivna i densamma. Världspolitikens dagsfrågor” av Magnus Norell, ämnar jag använda för att skildra bakgrunden till dagens terrorism. Norell är forskare vid Försvarets forskningsinstitut (FOI), där han framför allt inriktat sig på frågor som rör Mellanöstern och terrorism. Förordet är skrivet av Dag Harald Claes vilken är filosofie doktor i statsvetenskap.

 Metod/Avgränsning

I min uppsats har jag valt att använda en kvalitativ metod. Jag kommer att göra en deskriptiv undersökning, där jag försöker beskriva den svenska riksdagens/regeringens ståndpunkt samt EU:s riktlinjer nu jämfört med då, angående de utökade terroristattentaten i världen. Jag tänker i min undersökning göra en jämförelse över tid om hur debatter och direktiv från EU-organen påverkat de den svenska lagstiftningen kring terrorism. Jag vill genom denna metod komma fram till ett resultat där jag kan utröna hur attentaten påverkade samverkan inom EU:s medlemsländer, med särkilt fokus på Sveriges samverkan med övriga medlemsländer för att förhindra terroristbrott. De begrepp som behöver definieras återfinns i fotnoten samt i bifogad bilaga om det behövs en längre förklaring. Detta markeras då med en asterisk. Jag avgränsar min uppsats tidsmässigt från den tidpunkt då attentatet i USA den 11 september 2001 skedde samt perioden efter 2001 fram till och med perioden för attentatet mot Madrid den 18 mars 2004 och senare. Min uppsats kommer inte att behandla annat än EU-organens och den svenska riksdagen/regeringens integrationsdebatter och beslut med avseende på terrorismbekämpning. Eftersom materialet är mycket omfattande kommer jag att ta ut det som jag anser behandlar mina frågeställningar utifrån olika perspektiv.

Disposition

Uppsatsen består av fyra huvuddelar och inleds med två bakgrundsbeskrivningar, dels en bakgrundsbeskrivning till dagens terrorism ur ett europeiskt perspektiv. Syftet med detta är att sätta in läsaren i problemet internationell terrorism, vilket enligt författaren anses ha utvecklats till att bli ett krig mot ett helt samhälle, dels en bakgrundsbeskrivning om hur samarbetet inom EU såg ut innan attentatet mot USA den 11 september 2001, vilket jag anser har betydelse för att kunna klargöra hur detta samarbete har utvecklats över tid. Den andra delen består av EU:s definition av begreppet terrorism och vad som inom nationell brottsbeskrivning är att betrakta som terrorism, vilket är viktigt för överhuvudtaget kunna utföra själva analysen. Den tredje delen består av en analys av dels, europaorganen - rådet, kommissionen samt den parlamentariska församlingens – debatt och beslut kring terrorism dels, den svenska riksdagens/regeringens debatt och beslut kring terrorism. Uppsatsen avslutas därefter med en sammanfattning

 Bakgrund till dagens terrorism

Internationell terrorism har sedan 1990-talet två sidor menar Magnus Norell. Han skriver:

å ena sidan har antalet terrordåd minskat under det senaste decenniet jämfört med 1980-talet; samtidigt har dåden blivit ”dödligare” i takt med att den religiöst/sekteristiskt motiverade terrorn ökat. Således har fler människor dödats och skadats, men i färre dåd.[2]

Norell fortsätter med att terroristerna numera bekämpar sina fiender utan intresse att försöka övertyga omvärlden om sina legitima mål, vilket kan utläsas av terrordådet i USA den 11 september 2001. Den för dådet terrormisstänkte Usama bin Ladin förknippas med en tolkning av islam, salafi en riktning inom sunni-islam som förknippas med Saudiarabiens dominerade wahabismen. För Usama bin Ladin har ”väst” med USA i täten varit ett hot mot islam. Ett hot som består av att man med ekonomiska, militära och kulturella medel försöker störta det muslimska samhället. För Usama bin Ladin och hans anhängare är det ”moderna samhället”, som enligt Usama bin Ladin domineras av USA, oförenligt med hans inriktning av islam. Av den anledningen har han vid ett flertal tillfällen förklarat ”krig” mot väst. Ett krig som fordrar tålamod, solidaritet samt en övertygelse om det som berättigar kampen. Det blir ett krig mot ett helt samhälle, vilket vi såg i attentatet mot USA. Denna typ av kamp skiljer religiöst motiverade terrorattentat från de politiska och sociala attentat som pågick i Europa under 1960 och 1970-talet, där man inom terroristgrupperna hade riktade mål.[3]

Bakgrund till samarbete inom EU

Det var inom FN som internationella överenskommelser fanns för att bekämpa terrorism före den 11 september 2001. Det fanns då ingen gemensam definition av termen terrorism, vilket har gjort att de idéer som kommit fram för att bekämpa all slags terrorism har varit svåra att genomföra.[4] I Europeiska unionens rambeslut från den 19 september 2001 står det att läsa i artikel 29 att unionens mål är att erbjuda medborgarna en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet säkerhet och rättvisa, genom att bl.a. utforma gemensamma insatser på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Målet ska man uppnå genom förebyggande och bekämpande av brottslighet, oberoende om den är organiserad eller inte och då särskilt terrorism. [5] Enligt artikel 31 e föredraget om Europeiska unionen:

skall det straffrättsliga samarbetet omfatta gradvisa beslut om åtgärder som fastställer minimiregler avseende brottsrekvisit och påföljder på områdena organiserad brottslighet, terrorism och narkotikahandel. Artikel 24. 2 b anger att rådet skall genom enhälligt beslut på initiativ av en medlemsstat eller kommissionen skall fatta rambeslut om tillämpning av medlemsstaternas lagar och andra författningar. Rådet beslutade den 3 december 1998 om en handlingsplan för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i Amsterdamföredraget om upprättandet av ett område med frihet säkerhet och rättvisa (EGT c 19, 23.1.1999, s. 1). I punkten anges bl.a. att EU inom två år efter det att Amsterdamföredraget trätt i kraft bör vidta åtgärder för att, om det anses nödvändigt fastställa, minimiregler avseende brottsrekvisit och påföljder på området terrorism.[6]

I Tammerfors/Finland höll europeiska rådet den 15-16 oktober 1999 ett möte om skapandet av frihet, säkerhet och rättvisa i EU. På detta möte enades man om ett antal slutsatser som gällde hur man inom EU skall uppnå detta mål. Ett mål som enligt kommissionen då ansåg vara av högsta prioritet.  Man skulle enligt dem granska utveckling kring genomförandet av nödvändiga åtgärder. Kommissionen hade för avsikt att lägga ett förslag på en resultattavla för ändamålet. Denna resultattavla har sedan 2001 uppdateras halvårsvis genom ett meddelande från kommissionen till rådet och europaparlamentet. Den 23 maj 2001 meddelade kommissionen att man i slutet av 2001 avsåg att lämna ett förslag till rambeslut om gemensamma definitioner, åtal och straff för terrorism. Enligt artikel 34.2. b anges det att rådet genom enhälligt beslut på initiativ från medlemsstat eller kommissionen skall fatta rambeslut om tillnärmning av medlemsstaternas  lagar och andra författningar. Ett förslag till rambeslut om bekämpande av terrorism genomfördes den 19 september 2001.[7]

 EU: s definition av begreppet terrorism

I ett förslag till rambeslutet artikel 1 från den 19 september 2001 beskrivs det vad som i nationella lagstiftningens brottsbeskrivning är att betrakta som terrorism. Jag har valt att ta med en något förkortad version, eftersom rambeslutet är mycket omfattande. Jag har däremot tagit med det som jag betraktar som övergripande:

o         Handlingarna måste ha begåtts uppsåtligen och genom sin art eller sitt sammanhang kunna allvarligt skada ett land eller en internationell organisation.

o         Det måste vara styrkt att gärningsmannen begått handlingen i syfte att i) injaga allvarlig fruktan hos befolkningen, ii) otillbörligen tvinga offentliga organ eller en internationell organisation att utföra eller avstå från att utföra en viss handling, eller iii) allvarligt destabilisera de grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturerna i ett land eller i en internationell organisation.

o         De handlingar som skall betraktas som terroristbrott om dessa rekvisit är uppfyllda är a) angrepp på en persons liv som kan leda till döden, b) allvarligt angrepp på en persons integritet, c) människorov eller tagande av gisslan, d) (denna punkt har utgått), e) förorsakande av omfattande förstörelse av en regeringsanläggning eller en offentlig anläggning, transportsystem, infrastruktur, inklusive datasystem, en fast belägen på kontinentalsockeln, en offentlig plats eller en privat egendom som kan komma att utsätta människoliv för fara eller förorsaka betydande ekonomiska förluster, f) kapning av luftfartyg eller fartyg eller andra kollektiva transportmedel, tillverkning, innehav, förvärv, transport, tillhandahållande eller användning av skjutvapen, sprängämnen eller kärnvapen, av biologiska eller kemiska vapen, samt när det gäller biologiska eller kemiska vapen, forskning och utveckling, h) utsläpp av farliga ämnen eller orsakande av brand, översvämningar eller explosioner vilka utsätter människoliv för fara, j) hot om att utföra någon av de handlingar som räknas upp ovan.[8]

Även följande uttalanden av rådet skulle tas med: Brott som avser hot enligt artikel 1 förklarar rådet skall definieras enligt nationell lagstiftning i vederbörande medlemsstat, bekämpande av terrorism omfattar handlingar som av alla medlemsstater i Europeiska unionen betraktar som allvarliga överträdelser av deras straffrätt, begångna av personer vars syften utgör ett hot mot deras demokratiska samhällen, som respekterar rättsstaten och den civilisation som våra samhällen bygger på. Man definierar även brott med anknytning till terroristverksamhet d.v.s. gärningar som anses vara vanliga i samband med utförandet av terroristbrott. Rambeslutet ska även ta hänsyn till de grundläggande rättigheterna: De mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna såsom de garanteras i Europakonventionen, samt de grundläggande rättsprinciperna. Man definierar även brott som har begåtts av terroristgrupp: Varje medlemsstat skall kriminalisera särskilt planlagd och organiserad brottslighet d.v.s. att leda eller delta i terroristgrupps verksamhet, förse gruppen med information, ge materiellt stöd eller finansiera dess verksamhet. Med terroristgrupp menas en strukturerad grupp, som består av fler än två personer, vilka under en viss tid handlar i samförstånd för att begå terroristbrott. Med en strukturerad grupp avser man en grupp som inte tillkommit slumpartat. Medlemsstaterna skulle utföra de åtgärder som var nödvändiga för att följa upp bestämmelserna i rambeslutet senast den 31 december 2002. Rambeslutet började gälla efter att det hade offentliggjorts i europeiska gemenskapernas officiella tidning.[9]

Analys

EU-organens debatter och beslut

Rådet

Rådets parlamentariska församling möttes i fyra delsessioner under 2002. Terrorism var då ett återkommande tema under dessa sessioner. Rådet upplevde terrorattacken mot USA den 11 september 2001, som ett hot mot den öppna demokratiska samhällsmodellen och de grundläggande värden som rådet slår vakt om. Församlingen skriver följande:

En följd av den internationella kampen mot terrorism har blivit att många länder i snabb takt genomdrivit skärpta lagar. Det finns en risk för otillräckligt underbyggda beslut när ärenden forceras fram. Mycket av kritiken mot besluten handlade om brister i handläggningen när det gäller att stifta terroristlagar som kan kränka demokratiska fri- och rättigheter och innebär inskränkningar i den personliga integriteten. Europarådet har uppmanat till försiktighet vid antagandet av antiterroristlagar i medlemsländerna. I den internationella kampen mot terrorismen gäller det att försvara fundamentala mänskliga rättigheter, inte att underminera dem.[10]

Redan före terrordåden mot USA den 11 september 2001 hade man enligt rådet i flera sammanhang behandlat terrorism. Efter attentatet effektiviserade man kampen mot terrorismen och församlingen uppmanade medlemsstaterna att samarbeta med andra europeiska organisationer. För att bekämpa terrorismen ville rådet satsa på bättre rättsligt samarbete genom att befästa de demokratiska principerna och de mänskliga rättigheterna. Man ansåg att terrorism hotade internationell fred och säkerhet. Gränsöverskridande samarbete krävdes enligt rådet för att bekämpa terrorismen dessutom ställdes det krav på ökat juridiskt samarbete. [11]

Polissamarbete och rättsligt samarbete

Den 19 december 2002 tog rådet ett beslut angående Europas medlemsstaters polissamarbete och rättsligt samarbete för att bekämpa terrorism med särskilt avseende på artiklarna 30, 31 samt artikel 34.2 c, samt på Spaniens initiativ, med tanke på Europaparlamentets yttrande och av följande skäl.  Den 21 september 2001 förklarade rådet att terrorism är en svår uppgift för världen och Europa, därför menar man att kampen inom Europeiska unionen mot terrorism måste vara ett prioriterat mål. Den 28 september 2001 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 1373 (2001) i vilken strategier anges för att bekämpa terrorism, särskilt finansiering av terrorism. Den 8 oktober 2001 bekräftade rådet att Europeiska unionen och dess medlemsstater är beslutna att på ett samordnat vis under Förenta nationernas ledning delta i den världsomfattande sammanslutningen mot terrorismen. Den 19 oktober 2001 klargjorde rådet att terrorismen i alla dess former skall bekämpas över hela världen samt att rådet kommer att gå vidare med sitt arbete genom att stärka det internationella samfundets sammanslutning för att bekämpa terrorismen i alla dess former. Ett exempel är att stärka samarbetet mellan de operativa organ som ansvarar för kampen mot terrorismen, Europol[12], Eurojust[13], underrättelsetjänsterna, polisen och de rättsliga myndigheterna. Rådets gemensamma ståndpunkt I artikel 4 2001/931/GUSP[14] av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder för att bekämpa terrorism fastställs det, att medlemsstaterna genom polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom ramen för avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen ska ge varandra bistånd när det gäller att förhindra och bekämpa terroristhandlingar. Biståndet skall grunda sig på och utnyttja medlemsstaternas rättigheter i enlighet med Europeiska unionens rättsakter och andra internationella avtal, ordningar och konventioner vilka är bindande för medlemsstaterna. Biståndet skall tillhandahållas i enlighet med medlemsstaternas nationella lagar, särskilt sådana som gäller sekretess i straffrättsliga utredningar. Den gemensamma ståndpunkt 2001/931/GUSP och de åtgärder som övervägs i detta beslut handlar om de särskilda personer, grupper och enheter som finns i förteckningen i bilagan till den gemensamma ståndpunkten, som regelbundet uppdateras. I gemensam ståndpunkt 2001/931/GUSP bestäms bestämda garantier för att personer, grupper och enheter ska anges i förteckningen enbart om det finns tillfredsställande skäl för detta. Samtidigt skall rådet dra de nödvändiga konsekvenserna av slutgiltiga avgöranden och verkställbara tillfälliga beslut där en domstol i medlemsstaterna bevisat att det inte finns tillräckliga skäl. De grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen respekteras i detta beslut. Inget i beslutet får tolkas så att det medger åsidosättande av det rättsliga skydd som enligt nationell lagstiftning skall ges de personer, grupper och enheter som återfinns i förteckningen i bilagan till gemensam ståndpunkt 2001/931/GUSP.[15] Rådet fortsätter med sina föreskrifter i artikel 2.*

 Rådet efter attentatet i Madrid

I ett förslag till rådets beslut om uppgiftsutbyte och samarbete mot terroristbrott var motiveringen och syftet med detta beslut att effektivisera arbetet med att förebygga och bekämpa terrorism samt att samarbetet mellan medlemsstaternas terroristbekämpande organ, Europol och Eurojust skulle förbättras. Detta kan enligt rådet ske genom dels, gemensamma utredningsgrupper d.v.s. att medlemsstaterna ska, när det krävs, utföra de åtgärder som är nödvändiga för att kunna etablera gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar om terroristbrott, dels genom framställningar om ömsesidig rättslig hjälp och verkställande av domstolsavgöranden d.v.s. att varje medlemsstat ska utföra de åtgärder som är nödvändiga för att framställningar om ömsesidig rättslig hjälp och om erkännande och verkställande av domstolsavgöranden som görs av en annan medlemsstat i samband med terroristbrott ska prioriteras. Detta beslut trädde i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.[16]

                   Vilka åtgärder satte rådet in i kampen mot terrorismen? Jag anser att man kan se en förändring i rådets direktiv över tid. Vid tidpunkten för terrorattentatet mot USA den 11 september skedde den störste förändringen i och med den uppmaning rådet hade till medlemsstaterna att de skulle samarbeta med andra europeiska organisationer när det gällde terroristbekämpning. Man införde ett rambeslut om bekämpande av terrorism där man uppmanade medlemsstaterna att utföra de åtgärder var nödvändiga för att följa upp bestämmelserna i detta rambeslut senast den 31 december 2002. Följden av detta blev att många länder drev fram terroristlagar för snabbt. Man uppmanade därför under år 2002 till försiktighet eftersom ogenomtänkta beslut kan leda till kränkande av demokratiska friheter och rättigheter. Den 19 december 2002 tog rådet ett beslut angående Europas medlemsstaters polissamarbete och rättsligt samarbete för att bekämpa terrorism. Kampen inom Europeiska unionen mot terrorism skulle vara ett prioriterat mål och man anger strategier för att bekämpa terrorism, särskilt finansieringen av terrorism. Man vill även stärka det internationella samfundets sammanslutning för att bekämpa terrorismen i alla dess former. Ett exempel är att stärka samarbetet mellan de operativa organ som ansvarar för kampen mot terrorismen, Europol, Eurojust, underrättelsetjänsterna, polisen och de rättsliga myndigheterna.

Vad gäller samverkan mellan medlemsländerna menade rådet att för att bekämpa terrorismen krävs det ett gränsöverskridande samarbete samt ett juridiskt samarbete. Dessutom skulle bistånd ges för att förhindra och bekämpa terrorismen. Samtidigt betonar man vikten av att inte förbise personers grundläggande friheter och rättigheter, samt rättsliga skydd. Rådet föreskriver hur varje medlemsstat ska samarbeta mellan olika organisationer för att på ett mer enhetligt och konsekvent sätt motarbeta terroristorganisationernas framfart. Jag anser att den största förändringen i rådets direktiv skedde efter attentatet mot USA den 11 september 2001. Efter attentatet i Madrid konstaterade man att samarbetet mellan Europol och Eurojust måste förbättras. Dessutom föreslog man några punkter om gemensamma utredningsgrupper, samt att varje medlemsstat skulle utföra de åtgärder som krävdes för framställningar av ömsesidig rättslig hjälp samt erkännande och verkställande av en annan medlemsstats domstolsavgöranden. Europeiska unionen skall verka för att ge varandra bistånd när det gäller att förhindra och bekämpa terroristhandlingar.

Kommissionen

Vid år 2001 när terroristattentatet mot USA inträffade skiljde sig medlemsländernas lagstiftning om terroristbrott åt, vilket skildras av Europeiska gemenskapernas kommission:

I Europeiska unionen skiljer sig lagstiftningen om terrorism åt mellan olika medlemsstater. Vissa stater har inte några specifika bestämmelser om terrorism. I dessa stater beivras terrordåd som vanliga brott. I andra medlemsstater finns det specifika lagar eller andra författningar om terrorism där orden ”terrorism” och ”terrorist” uttryckligen nämns och det ges uttryckliga exempel på terroristbrott. Så är fallet i Frankrike, Tyskland, Italien, Portugal, Spanien och Förenade Kungariket. De flesta terrordåd är i grund och botten vanliga brott som blir till terroristbrott på grund av gärningsmannens motiv: Om motivet är att allvarligt störa statens grundprinciper och grundpelare genom att skrämma människor så är det frågan om ett terroristbrott. Detta synsätt har omsatts i medlemsstaternas lagstiftning om terrorism. Även om ordalydelsen skiljer sig åt så är de i allt väsentligt synonyma.[17]

Motiveringen till det förslag som kommissionen lade till rådets rambeslut om bekämpande av terrorism den 19/9 2001 var att:

Terrorismen utgör ett av de allvarligaste hoten mot demokratin, mot det fria utövandet av de mänskliga rättigheterna och mot den ekonomiska och sociala utvecklingen. Terrorism kan aldrig rättfärdigas oavsett mot vilket mål eller på vilken plats brottet förbereds eller begås.[18]

Kommissionen menade att det sedan attentatet mot USA den 11 september 2001 var tydligare än någonsin tidigare att man även på EU nivå behövde effektiva reaktioner. Frihet, säkerhet och rättvisa var enligt dem viktiga mål för att ge medborgarna en hög säkerhetsnivå. Enligt kommissionen var det av yttersta vikt att medlemsstaterna skulle ha effektiva lagar mot terroristbrott för att kunna bekämpa detta. De menade även att det var viktigt med ett internationellt samarbete kring terrorismen. Terrorismen skulle bekämpas lika mycket på global-nivå som på EU-nivå.[19]

                   Jämfört över tid har terrordåden enligt kommissionen utvecklats till att bli alltmer omfattande och katastrofala. Vilket de anser har att göra med att hänsynslösheten bland terroristerna har tilltagit. En annan anledning kan vara att, information om olika konventionella vapen, sprängämnen, kemiska och biologiska vapen och kärnvapen idag sprids mycket snabbare än tidigare på grund av den tekniska utvecklingen.[20]

Kommissionen efter attentatet i Madrid

Den 29 mars 2004 skrev kommissionen ett meddelande till rådet och Europaparlamentet om särskilda åtgärder i syfte att förbättra uppgiftsutbytet, som bör användas för att bekämpa terrorism. Man menade att:

attentaten i New York och Washington den 11 september 2001 följdes av flera blodiga terroristattacker under 2002 och 2003. Och nu senast, den 11 mars 2004, drabbades Spanien av en fruktansvärd, blodig massaker. Vi påminns om att terroristhotet, på vår egen mark eller mot europeiska intressen, är i högsta grad aktuellt. Trots att omfattande motåtgärder redan har satts i verket måste vi fortsätta att utan uppehåll bekämpa denna typ av vidriga dåd och visa att vi är fast beslutna att övervinna denna avskyvärda företeelse, som strider mot alla värden som Europa står för: respekt för den mänskliga värdigheten och de grundläggande rättigheterna.[21]

Kommissionen skriver efter attentatet att terrorismen även är allvarlig vad gäller vår ekonomi. Terroristhot har en negativ inverkan på ekonomisk tillväxt och företagsklimat. Av den anledningen anser kommissionen att terroristbekämpning måste vara av högsta prioritet på EU: s dagordning. Man anser dock att EU med dess medlemsstater har gjort framsteg med avseende på terroristbekämpning, men det måste till nya lösningar på problemet. Det är viktigt att slå mot terroristorganisationernas finansiering för att komma åt terroristerna. Det är dock en svår uppgift att komma åt de källor och nät som finansierar terrorism, eftersom terrorismen finansieras genom hemliga internationella transaktioner.[22] Kommissionens slutsatser är att bekämpandet av terrorism kräver att uppgiftsutbytet måste förbättras både kvalitativt och kvantitativt. Men de grundläggande rättigheterna, i synnerhet skyddet för personuppgifter måste respekteras och man måste ta hänsyn till möjligheten att i praktiken genomföra åtgärderna. Man syftar till ett tillvägagångssätt i flera steg.*

Vad gäller kommissionens åsikter om samverkan mellan medlemsländerna anser jag att kommissionen har en tydlig debatt kring hur terrorism ska bekämpas. Denna debatt har även förändrats över tid. Vid tidpunkten för attentatet mot USA den 11 september 2001 påpekade kommissionen vikten av att alla medlemsstater skulle ha effektiva lagar mot terrorism. Vid denna tidpunkt var detta en stor brist hos många av medlemsstaterna, vilket försvårade arbetet med att bekämpa terrorism. Terrorism skulle bekämpas internationellt, på EU nivå men även på global nivå. Efter attentatet mot Madrid anser jag att kommissionen skärpte kravet på att kampen mot terrorism skulle vara av högsta prioritet på EU: s dagordning. De hänvisade till att terrorismen annars kunde få ödesdigra konsekvenser för Europas ekonomi, eftersom hotet om terrorism enligt dem har en negativ inverkan på ekonomisk tillväxt och företagsklimat. Samtidigt påpekar de att mycket har gjorts för att bekämpa terrorismen, men att det nu är viktigt att slå mot finansieringen av terrorismen. Av den anledningen anser de att uppgiftsutbytet mellan medlemsstaterna måste förbättras. Kommissionen har därför utformat olika åtgärder som måste genomföras för att detta ska kunna komma till stånd. Uppgifterna som organisationerna ska kunna tillhandahålla för att bekämpa terrorism måste vara fullständiga och aktuella. Dessutom måste lagstiftningen kring terrorism inom EU skärpas. Man vill inför databaser och elektroniska förteckningar över personer enheter och grupper som förknippas med terroristorganisationer. Man vill även förbättra arbetet med att bekämpa finansieringen av terrorism genom bankkontoregister som kan identifiera kontohavare. Insynen i juridiska personer måste förbättras för att förbättra insynen i hur terroristorganisationer infiltrerar laglig verksamhet. Dessutom skulle ett utbyte av fällande domar och rättighetsförluster mellan medlemsstaterna förhindra att terroristorganisationer infiltrerar laglig verksamhet. Man kommer därför att lägga fram ett förslag för ett europeiskt kriminalregister. Samtidigt lyser det igenom att det kan bli svårt att genomföra en lagstiftning som är tillräckligt kraftfull för att komma åt terrorismen utan att man förbiser de grundläggande rättigheterna och skyddet av personuppgifter.

 Europaparlamentet

Den 3:e oktober 2001 skrev parlamentsledamot Frank Vanhecke till rådet angående bekämpningen av terrorism i Europa. Han menar att det är generande att Belgien, Österrike, Danmark, Finland, Grekland, Luxemburg, Nederländerna och Sverige saknar juridiska instrument för att bekämpa terrorism. Enbart Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Portugal och Förenade kungariket har en egen lagstiftning för bekämpning av terrorism. Inom EU: s medlemsstater, med dess öppna gränser finns det tydligen mycket stora skillnader på detta område ändå tyder allt på att de åtskilliga fundamentalistiska, muslimska organisationerna har sin bas i Europa och fritt kan utnyttja de öppna gränserna. Han undrar vilka angelägna rekommendationer rådet tänker ge till dessa medlemsstater, som visar sig ha stora olikheter, för att mycket snabbt åtminstone ha tillgång till en minimal, gemensam rättsligt underlag för att effektivt kunna bekämpa terrorismen?[23]

 Europaparlamentet efter attentatet i Madrid

Europaparlamentariken Brice Hortefeux skriver angående kampen mot terrorismen att attentaten i Madrid än en gång bekräftar att Europa behöver kriser, och upprörande händelser, för att man ska nå framsteg. Man erkänner nu att en konstitution behövs i Europa, för att ge unionen de resurser som behövs för att skydda sig mot hot och för att skapa ett gemensamt område av frihet och säkerhet. Detta har medborgarna sedan länge begärt. Man bör dock inte prioritera en utvidgning av de organisationer som redan finns eller en ökning av byråkratin. Istället bör man utreda om regeringarna har tänkt sig att utnyttja de europeiska strukturerna för att utveckla de polisiära och rättsliga samarbetet som Europol och Eurojust står för, eftersom dessa inte utnyttjas som de borde. Allvarligare är att rapporten från rådets sekretariat om handlingsplanen mot terrorism visar att det väsentligaste hindret för ett effektivt samarbete främst ligger på det politiska planet och handlar om misstro. Att terrorister inte skulle ha gränser när polis-, rätts- och underrättelsetjänsterna har det, till och med inom Europeiska unionen anser Hortefeux är omöjligt.[24]

De effekter terroristattentaten fick på Europaparlamentets åsikter om samverkan mellan medlemsländerna är att Europaparlamentet vid tidpunkten för den 11 september 2001 tryckte på vikten av gemensamma rättsliga åtgärder för att effektivt kunna bekämpa terrorismen. Det var viktigt att täppa igen kryphål i lagen hos många av de europeiska medlemsstaterna. I annat fall menade de att  terroristorganisationerna kunde få fäste i Europa i och med att de kan utnyttja det faktum att lagstiftningen skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Efter attentatet mot Madrid menar man att EU fortfarande trots gemensamma definitioner på termen terrorism och gemensamt rambeslut angående bekämpningen av terrorism fortfarande står maktlösa, eftersom medlemstaterna inte utnyttjar det rättsliga och polisiära samarbetet som inleddes i och med införandet av Europol och Eurojust. På det politiska området måste medlemstaterna kunna samarbeta utan misstro till varandra i annat fall blir det svårt att bekämpa terrorismen.

 Sveriges debatter och beslut

Den 17 november 2001 skrev justitiedepartementet i ett faktablad angående internationellt samarbete mot terrorism. Den 25 september 2001 enades EU:s justitieministrar om en genomgripande handlingsplan för att bekämpa terrorism. Man ville stärka lagstiftningen och samarbetet mellan polis och underrättelsetjänster skulle stärkas. Det man införde direkt var att polisbevakningen skärptes på nationell nivå av vissa utsatta platser, som riksdag och regering samt en del ambassader, förstärkt skydd har även getts till några personer, dessutom fick flygplatserna förstärkt skydd.[25]

 Debatt angående antagande av rambeslut

Snabbprotokoll från onsdagen den 29 maj 2001 angående godkännande av rambeslut om åtgärder mot terrorism och Sveriges tillträde till Förenta nationernas internationella konvention om bekämpande av finansiering av terrorism:      

Alice Åström (v) menar att tolkningen är för vid, när det gäller vad som kan vara en terrorgrupp, att väldigt många organisationer skulle kunna betraktas som en terroristorganisation. Dessutom gör man det straffbart att stödja en terroristorganisation. Om definitionen av vad som är en terroristorganisation är väldigt vid, hur ska man då tolka ett stöd till en terroristorganisation? En lagstiftning som straffbelägger en handling måste vara så tydlig och klar att det är möjligt för enskilda människor att både kunna ta till sig den och veta vad som är straffbart och man måste också kunna förstå och acceptera den. Eftersom brottet terrorism kan ge mycket långa frihetsberövande straff, måste förutsebarheten vara oerhört tydlig.

Kia  Andersson (mp) menar att Sverige tvingas stifta lagar som ska ge extra långa straff på brott som klassas som terrorism. Hon undrar om en sann terrorist verkligen avskräcks av extra långa straff när vi redan har långa straff för dessa brott? Varför räcker inte de strafftider som vi har och de strafftider som finns i andra länder? Ledande av en terroristgrupp ska för svensk del ge livstids fängelse och deltagande cirka åtta år. Makthavare i varje enskilt land kan göra sin egen tolkning av vilka organisationer som ska betraktas som terroristiska. Varför ska man införa en svårtolkad terroristdefinition? Hon menar att det beror på att pressen från EU är så stark. Det är tveksamt om beslutet står i överensstämmelse med de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna.

Morgan Johansson (s) menar att likt all annan brottslighet måste terrorism både förebyggas och bekämpas. Den måste förebyggas med en politik som syftar till minskade klyftor i världen, mellan rika och fattiga, mellan etniska grupper, mellan religioner. Vi måste göra allt vad vi förmår för att bekämpa fattigdom och exploatering, för att upprätta internationell rätt. Vi måste arbeta för alla folks frihet och hela världens fred. Vi måste skärpa de lagstiftningar vi har som berör grovt politiskt våld. Vi måste bli bättre på att ta fast de människor som organiserar och finansierar terrorattentat. Men vi måste vara tydliga i ett avseende. Kampen mot terrorismen måste stå på rättsstatens grund. Vi får aldrig börja slarva med rättssäkerheten. Om vi gör det sviker vi de ideal som vi till det yttersta vill försvara.

Fredrik Reinfeldt (m) pekar på möjligheten att börja upprätta listor över organisationer som man tycker är misshagliga samt kalla vem som helst för terrorist. Reinfeldt och Moderaterna tror att detta att börja upprätta listor som politiskt sanktionerats är en återvändsgränd. Att vi som politiker börjar diskutera vilken organisation, som är terroristisk eller inte och ska avföras från olika listor är att föra fel diskussion. Man ska se till de enskildas handlingar, samt till de människor som begår terroristbrotten och gripa in mot dem. Moderaterna tycker dock att det är bra att det finns en internationell konvention som definierar terrorism, eftersom det annars kan bli föremål för olika tolkningar. Moderaterna tycker också att det är bra att det ska leda till följdlagstiftning i Sverige.

Ingvar Svensson (kd) menar att När EU-nämnden den 30 november i höstas hade uppe frågan om ställningstagande inför rambeslutet om terrorism var (kd) ett av de partier som av olika skäl ansåg att det behövdes ytterligare beredning.  Kristdemokraterna var för ett sådant rambeslut, men de hade vissa invändningar mot den svenska hanteringsprocessen. Bl.a. ansåg de att organisationsbrottens konsekvenser för svensk lagstiftning borde belysas ytterligare. Men initiativen kring organisationsbrotten var bra. Terrorismen hotar och kränker det öppna samhället och dess värderingar. Det skulle vara konstigt om demokratin skulle tillåta demokratins fiender att med demokratin som skydd störta denna styrelseform.

Johan Pehrson (fp) menar att man kan vara nöjd med en del av rambeslutet t.ex. genomförandet av FN: s internationella konvention om bekämpande av finansiering av terrorism. Men han är inte riktigt nöjd med det underlag han har fått, och som ska ligga till grund för Folkpartiet liberalernas riksdagsgrupps beslut, när det gäller rambeslut om åtgärder mot terrorism. Problemet är att han inte känner till den exakta omfattningen av detta rambeslut. Det är ett utkast till ett rambeslut som det ska tas ställning till. I andra länder, där man har gjort detta samtidigt, har man levererat till parlamenten. De regeringarna gör uppenbarligen bedömningen att parlamenten är viktiga när det gäller att granska, titta på och debattera förlagstiftningen för att få ett bra beslut. Denna möjlighet finns inte i Sverige därför kommer Folkpartiet liberalerna att avstå eftersom det inte finns någonting som gör att man med säkerhet kan vara nöjd i dag.

Justitieminister Thomas Bodström (s) Det är viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt att vi har en gemensam definition i EU och då måste man vara oerhört noga. Sverige ansåg att det inte var tillräckligt tydligt att de som utövar sina grundläggande rättigheter men ändå begår brott inte ska betraktas som terrorister och lyckades senare få igenom de här sakerna. Sverige har därigenom tack vare det blocköverskridande samarbete som det här resulterade i kraftigt bidragit till rättssäkerheten. Ett rambeslut innebär att man kommer överens om att man ska få en lagstiftning som svarar mot den överenskommelse som har träffats. Sverige ska inte stå ensamma, för vi vill vara med i kampen mot internationell brottslighet, därför att vi tror att vi kan påverka och förbättra rättssäkerheten i EU med de traditioner som vi har på det här området. Det finns alltså flera skäl för Sverige att vara med.[26]

 Den 14 februari 2002 skrev Justitiedepartementet ett pressmeddelande angående skärpt lagstiftning för att förhindra finansiering av terrorism, som lyder enligt nedanstående:

I en remiss som i dag överlämnas till Lagrådet föreslår regeringen en ny lag om straff för finansiering av terrorism. Enligt förslaget skall det vara straffbart att samla in eller överlämna ekonomiska tillgångar i syfte att de skall användas för att finansiera allvarliga brott som i internationella konventioner klassas som terrorism. Mindre bidrag skall inte omfattas av straffbestämmelsen. Banker och andra finansiella företag föreslås vara skyldiga att - på samma sätt som nu gäller för misstänkt penningtvätt - granska och till polisen rapportera transaktioner som kan misstänkas avse tillgångar som skall användas för att finansiera allvarliga brott. Dessutom skall de ekonomiska tillgångar som var avsedda att användas för att finansiera brottet kunna förverkas. Bakgrunden till lagförslaget är en FN-konvention som antogs 1999 om bekämpning av finansiering av terrorism och som Sverige föreslås tillträda. Konventionen utgör en fortsättning på det arbete för att bekämpa terrorism som FN bedrivit sedan 1960-talet. Arbetet har resulterat i 12 olika internationella överenskommelser som behandlar olika typer av brott, till exempel kapning av flygplan och båtar, sabotage mot flygplatser, gisslantagning och bombattentat. Konventionen om bekämpning av finansiering av terrorism är inriktad på att strypa finansieringen till sådana brott. Förslaget till ny lagstiftning ökar möjligheterna till att på ett tidigt stadium ingripa mot den som har för avsikt att finansiera allvarliga brott. Att banker och andra finansiella företag skall granska och rapportera misstänkta transaktioner innebär också att det skapas bättre förutsättningar för att upptäcka, utreda och förhindra internationella terroristbrott. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2002.[27]

 Sveriges antagande av rambeslut

Den 14 mars 2002 lämnade regeringen en proposition till riksdagen angående Sveriges antagande av rambeslut om bekämpande av terrorism.  Inom den svenska regeringen menar man att det är viktigt att man inom EU säkerställer att medlemsstaternas lagstiftning är utformad så att utrymme inte lämnas för att kunna begå terroristbrott. Det är därför viktigt att man på EU nivå har gemensamma definitioner på terroristbrott d.v.s. vilka handlingar som avses med terroristbrott, samt vilka påföljder handlingarna ska kunna leda till. Detta kan då skapa ett gemensamt rättsområde som underlätta det rättsliga och polisiära samarbetet i kampen mot terrorism. Regeringen anser att man av dessa skäl bör verka för att Sverige ska anta rambeslutet. Vilket i sin tur kräver en lagändring. [28] Den 1 juli 2003 började en ny lag gälla i Sverige om straff för terroristbrott:

Genom den nya lagen införs ett särskilt terroristbrott i Sverige. En förutsättning för att en gärning ska betraktas som terroristbrott är att den allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation. Dessutom krävs att den utförs med vissa särskilda syften, såsom att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp eller att tvinga en regering att fatta ett visst beslut. De gärningar som under dessa förutsättningar ska utgöra terroristbrott är t.ex. mord, människorov, sabotage, kapning, spridande av gift eller smitta och olovlig befattning med kemiska vapen. Straffet för terroristbrott är fängelse på viss tid, lägst fyra år och högst tio år eller på livstid. Om brottet är mindre grovt, är straffet fängelse lägst två och högst sex år. Försök, förberedelse och stämpling till samt underlåtenhet att avslöja terroristbrott blir också straffbart. Svenska domstolar kommer fr.o.m. den 1 juli 2003, i likhet med vad som redan gäller för särskilt grova brott, att kunna döma för terroristbrott och försök därtill oavsett var i världen och av vem det har begåtts.[29]

 Sveriges Regering efter attentatet mot Madrid

Statsminister Göran Persson var i samråd med EU-nämnden den 19 mars inför EU-toppmötet den 25-26 mars 2004. Man menade att vårtoppmötet i Bryssel den 25-26 mars kommer att behandla bl.a. kampen mot terrorismen. Efter det fruktansvärda attentatet i Madrid den 11 mars får enligt Persson kampen mot terrorism en framträdande plats på dagordningen. Som en förberedelse inför vårtoppmötet kommer det att ske ett möte mellan EU:s justitieministrar. Om det skulle inträffa en terroristattack eller humanitär katastrof föreslår irländska ordförandeskapet en kort deklaration om solidaritet mellan medlemsländerna. Det förslag som konventet presenterade förra året är vad deklarationen kommer att bygger på. Man diskuterade även om ett förslag till deklaration om terroristbekämpning, vilket innebär att arbetet inom EU mot terrorism måste skyndas på, att medlemsländerna genomför beslutade åtgärder, samt att samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter stärks. Man föreslår att en särskild terroristsamordnare blir placerad i Javier Solanas kontor. Göran Persson välkomnar dessa åtgärder. Ett effektivare samarbete är nödvändigt mellan medlemsstaternas myndigheter framför allt för att underlätta utbytet av strategisk information som hotbilder och riskanalyser. Han menar att alla rättssäkerhetsaspekter som kan läggas på detta arbete med noggrannhet ska bevakas. En uppbyggnad av nya Europeiska institutioner på detta område är inget som Persson vill se. Mötet ska handla om ett förbättrat samarbete mellan nationella myndigheter på mellanstatlighetens grund.[30]

Information från regeringen till riksdagen

Justitieminister Thomas Bodström (s) höll den 23 mars 2004 ett anförande om information från regeringen från det extrainsatta rådsmötet i Bryssel den 19 mars som handlade om ett åtgärdsprogram mot terrorism, efter attentatet i Madrid. Bodstöm berättade om Sveriges ingångsvärden under mötet i EU-nämnden d.v.s. vikten av att inte drabbas av ”åtgärdssjuka”, vilket kan skapa en press hos vissa länder som p.g.a. inrikespolitiska skäl är tvungna att inrätta nya institutioner och organ, som i sin tur skulle skapa en olycklig situation. En regering som drabbas av panik skulle få även människorna att drabbas av densamma. Denna situation följs med noggrannhet av dem som utförde dådet och skulle skapa ytterligare incitament att utföra liknande dåd. Bekämpningen av terrorismen måste förbättras och effektiviseras bl.a. informationsutbytet, samt att användandet av institutionerna förbättras. Han menar också att EU-samarbetet är ett projekt under uppbyggnad. Från Sveriges sida tror man inte att nya organ och lagar är något som i första hand måste inrättas. Vi ska istället utnyttja de möjligheter som redan finns. Ett effektivt brottsbekämpande ska inte ställas mot rättssäkerheten, vilket det råder en stor enighet om i Sverige. Brottsbekämpande med legitimitet kräver att rättssäkerheten ska fungera. Detta hänger naturligtvis ihop och brottsbekämpandet då blir starkare. På detta sätt ska vi som demokratiska stater angripa den odemokratiska formen av brottslighet som terrorism är.[31]  Han fortsätter:

En annan viktig fråga är att utveckla redan existerande samarbeten. En rad uppmaningar framställdes om att påskynda lagstiftningsarbetet och det operativa samarbetet. Bland annat gäller det att genomföra arresteringsordern och frysningsrambeslutet, att slutförhandla rambeslut om erkännande av verkställande av förverkande och att intensifiera arbetet med bevisupptagning. [32]

I det nuvarande samarbetet finns det saker som kan bli ännu bättre inom polisarbetet vad gäller lagring av så kallade trafikdata, till exempel uppgifter om mobiltelefonsamtal – varifrån de ringts och till vilket område, ett förenklat informationsutbyte mellan polismyndigheter, att man enkelt och snabbt ska kunna få kontakt med en polismyndighet i ett annat EU-land, samarbetet inom Eurojust och Europol behöver förbättras, den operativa kapaciteten i gruppen med polischefer behöver ses över och förbättras. Eurojust fungerar väldigt bra anser Bodström men Europol kan definitivt bli bättre, särskilt informationssystemet, förbättrat underrättelseutbyte och fokusering på arbetet med att förbättra instrument och strukturer, vilket i viss mån finns även idag men det riktades en uppmaning till rådets generalsekreterare Javier Solana om att lägga fram förslag om en heltäckande underrättelsekapacitet inom rådssekretariatet, finansiering av åtgärder mot terrorism och om att förbättra EU:s mekanismer när det gäller frysning av tillgångar, där det finns anledning att vakta på rättssäkerheten. Inom EU har detta inte fungerat så bra. Man har dels varit ineffektiv, dels inte haft ett fullt rättssäkert system. Det ska tvärtom vara effektivt men förenat med rättssäkerhet. Enligt Bodström är det viktigt med en antiterroristsamordnare, en samordnare mellan de olika pelarna*. I Sverige tycker vi att i stället för de tidigare planerna om att inrätta nya kommissioner och stora organ ska det finnas en samordnare för att bättre kunna arbeta effektivt mellan de olika pelarna. [33]

Vilka åtgärder satte man in i Sverige i kampen mot terrorismen?  Direkt efter attentatet den 11 september 2001 skärptes Polisbevakningen på nationell nivå av vissa utsatta platser, som riksdag och regering samt en del ambassader, förstärkt skydd gavs även till några personer, dessutom fick flygplatserna förstärkt skydd. Dessutom ville man inom den svenska regeringen genom skärpt lagstiftning förhindra finansiering av terrorism. Regeringen föreslår därför en ny lag om straff för finansiering av terrorism. Enligt förslaget skall det vara straffbart att samla in eller överlämna ekonomiska tillgångar i syfte att de skall användas för att finansiera allvarliga brott som i internationella konventioner klassas som terrorism. Förslaget till ny lagstiftning ökar möjligheterna till att på ett tidigt stadium ingripa mot den som har för avsikt att finansiera allvarliga brott. Att banker och andra finansiella företag skall granska och rapportera misstänkta transaktioner innebär också att det skapas bättre förutsättningar för att upptäcka, utreda och förhindra internationella terroristbrott. Den nya lagen föreslogs träda i kraft den 1 juli 2002.

Riksdagens/regeringens åsikter om samverkan mellan medlemsländerna för att bekämpa terrorism vid tidpunkten för den 11 september 2001 gällde uteslutande en gemensam definition på termen terrorism. Efter attentatet den 11 september var man i Sverige överens om att terrorism skulle bekämpas. Man menade att de som begår terroristdåd ska betraktas som terrorister och straffas som terrorister. Det bästa sättet att skilja terrorister från andra brottslingar var en gemensam definition av begreppet terrorism eftersom detta minskar risken att andra blir betraktade som terrorister. Även ur rättssäkerhetssynpunkt är det viktigt att ha en gemensam definition inom EU. Det förekom många diskussioner under hösten 2001 i Sverige och EU innan en text till rambeslutet fanns på plats. Alla länder utom Sverige ansåg att detta var tillräckligt eftersom det inte var tydligt att de som utövar sina grundläggande rättigheter men ändå begår brott inte ska bli betraktade som terrorister.

Efter attentatet mot Madrid debatterades det på EU nivå om ett förslag till deklaration om terroristbekämpning, vilket innebär att arbetet inom EU mot terrorism måste skyndas på, att medlemsländerna genomför beslutade åtgärder, samt att samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter stärks. Från Sveriges sida tror man inte att nya organ och lagar är något som i första hand måste inrättas. I stället ska man utnyttja de möjligheter som redan finns och utveckla redan existerande samarbeten d.v.s. att påskynda lagstiftningsarbetet och det operativa samarbetet. I det nuvarande samarbetet finns det saker som kan bli ännu bättre inom polisarbetet. Man betonar att samarbetet inom Eurojust och Europol behöver förbättras. Dessutom måste det till åtgärder mot finansiering av terrorism och åtgärder som förbättrar EU:s mekanismer när det gäller frysning av tillgångar, där finns det även anledning att vakta på rättssäkerheten. Detta har inte fungerat så bra inom EU. Man har dels varit ineffektiv, dels inte haft ett fullt rättssäkert system. Det ska tvärtom vara effektivt men förenat med rättssäkerhet. Dessutom behövs det en särskild antiterroristsamordnare, en samordnare mellan de tre pelarna.

Hur följde Sverige upp de direktiv som gällde EU:s rambeslut angående terroristbekämpning inom EU-länderna och hur gick debatten kring detta inom riksdag/regering?  Inom den svenska regeringen menar man att det är viktigt att medlemsstaternas lagstiftning är utformad så att man inte lämnar utrymme för terroristorganisationer att kunna begå terroristbrott. Gemensamma definitioner på terroristbrott d.v.s. vilka handlingar som avses med terroristbrott, samt vilka påföljder handlingarna ska kunna leda till är viktiga. Detta kan då skapa ett gemensamt rättsområde som underlätta det rättsliga och polisiära samarbetet i kampen mot terrorism. Regeringen anser att man av dessa skäl bör verka för att Sverige ska anta rambeslutet. Men detta krävde i sin tur en lagändring - om straff för terroristbrott – vilket infördes i Sverige den 1 juli 2003.

Inför denna lagändring hade man en debatt angående detta i justitieutskottet, där jag nu återger ett samlat omdöme om hur jag uppfattade denna debatt. I debatten betonades det att tolkningen av terroristgrupp var alldeles för vid och av den anledningen kan väldigt många organisationer komma att betraktas som en terroristorganisation. Man menade även att om politiker börjar diskutera vilken organisation, som är terroristisk eller inte och ska avföras från olika listor är att föra fel diskussion. Man skulle istället se till de enskildas handlingar, samt till de människor som begår terroristbrotten och gripa in mot dem. Debatten handlade även om att Sverige tvingas av EU att stifta lagar som ska ge extra långa straff på brott som klassas som terrorism. Det man frågade sig var om en sann terrorist verkligen avskräcks av extra långa straff när Sverige redan har långa straff för dessa brott. Ledande av en terroristgrupp ska för svensk del ge livstids fängelse och deltagande cirka åtta år. Man ansåg då att makthavare i varje enskilt land kan komma att göra sin egen tolkning av vilka organisationer som ska betraktas som terroristiska. Av den anledningen anser man att terroristdefinitionen är alltför svårtolkad. Dessutom anser man att det är tveksamt om beslutet står i överensstämmelse med de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna. Samtidigt menar man att Sverige måste skärpa de lagstiftningar som berör grovt politiskt våld och bli bättre på att ta fast de människor som organiserar och finansierar terrorattentat. I det avseende måste man vara tydlig. Däremot måste kampen mot terrorismen stå på rättsstatens grund. Man hade även vissa invändningar mot den svenska hanteringsprocessen bl.a. ansåg man att organisationsbrottens konsekvenser för svensk lagstiftning borde belysas ytterligare. Dessutom känner man inte till den exakta omfattningen av rambeslutet, eftersom det bara var ett utkast till rambeslut som det skulle tas ställning till. Samtidigt klargjordes att ett rambeslut innebär att man kommer överens om att man ska få en lagstiftning som svarar mot den överenskommelse som har träffats. Det viktigaste var att Sverige inte står ensam utan deltar i kampen mot internationell brottslighet, därför att Sverige kan påverka och förbättra rättssäkerheten i EU med de traditioner som Sverige har på detta område. Det fanns alltså flera skäl för Sverige att vara med i kampen mot terrorism.

Sammanfattning

Jag inledde min uppsats med en diskussion om att organisationer som utövar terror i andra delar av världen inte skall få växa och bli starkare och sprida sina organisationer över världen. För att förhindra detta behöver statsmakterna inom EU öka sin kunskap om terroristorganisationerna och gå samman i olika beslut och riktlinjer vad gäller terroristbekämpningen. Före den 11 september 2001 fanns det inom EU t.ex. ingen gemensam definition av termen terrorism, vilket gjorde att de idéer som kom fram för att bekämpa terrorism var svåra att genomföra. Därför inleddes ett arbete där man inom den Europeiska unionen skulle utforma ett rambeslut om gemensamma definitioner, åtal och straff för terrorism. Unionens mål med detta var att erbjuda medborgarna en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet säkerhet och rättvisa, genom att bl.a. utforma gemensamma insatser på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Målet skulle uppnås genom förebyggande och bekämpande av brottslighet, oberoende om den är organiserad eller inte och då särskilt terrorism.

På grund av de utökade globala terroristhoten ansåg jag att det skulle vara intressant att granska EU- organens debatt och direktiv kring hur statsmakterna inom EU skall bekämpar terrorism. Mitt syfte med denna uppsats var att klargöra hur attentatet mot USA, samt attentatet mot Madrid påverkade EU-organens samt riksdagens/regeringens integrationsdebatt kring terrorism. Den övergripande frågeställningen var:

Hur gick den svenska debatten i riksdagen/regeringen och debatten inom EU-organen kring samverkan för att motarbeta terrorism efter attentatet i USA den 11 september 2001, samt hur påverkades debatten efter attentatet i Madrid den 18 mars 2004? Min avsikt var att genom denna uppsats granska detta genom några specifika frågeställningar: Vilka åtgärder sattes in i kampen mot terrorismen? Vilka effekter fick terroristattentaten på EU organens integrationsdebatt och direktiv kring terroristbekämpning, med särskilt avseende på den svenska riksdagens/regeringens debatter? Hur följde Sverige upp de direktiv som gällde EU: s rambeslut angående terroristbekämpning inom EU-länderna och hur gick debatten kring detta inom riksdag/regering?

Efter att ha granskat mina källor har jag kommit fram till att efter attentatet mot USA den 11 september 2001 blev bekämpningen av terrorism en prioriterad fråga på EU:s dagordning. Inom samtliga EU-organ debatterades det om huruvida man på det effektivaste sättet skulle komma fram till gemensamma strategier för att bekämpa terrorismen. Man insåg att inför hotet om terrorism kunde länderna inom EU inte stå ensamma. Men arbetet med att samverka både polisiärt och juridiskt var ingen lätt uppgift. Den största förändringen och som också diskuterades mest inom samtliga organ var en gemensam definition av termen terrorism. Rådet upprättade ett rambeslut om bekämpande av terrorism, där man påpekade vikten av att alla medlemsstater skulle ha effektiva lagar mot terrorism. Vid denna tidpunkt var detta en stor brist hos många av medlemsstaterna, vilket försvårade arbetet med att bekämpa densamma. I och med antagandet av rambeslutet, ställde rådet direktiv till samtliga medlemsstater att senast den 31 december 2002 utföra de åtgärder som var nödvändiga för att följa upp bestämmelserna i detsamma. Det var viktigt att täppa igen de kryphål i lagen som fanns hos många av de europeiska medlemsstaterna, eftersom terroristorganisationerna annars kunde komma att utnyttja det faktum att lagstiftningen skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. I Sverige fanns det vid denna tidpunkt ingen lag om terroristbrott och detta debatterades flitigt inom riksdag/regering. Man ansåg t.ex. att definitionen som angavs i rambeslutet var alldeles för vid, därför kunde väldigt många organisationer komma att betraktas som terroristorganisationer. Regeringen ansåg trots allt att det ur rättssäkerhetssynpunkt var viktigt att ha en gemensam definition inom EU. Samtidigt betonar man i Sverige vikten av att inte förbise personers grundläggande friheter och rättigheter, samt rättsliga skydd. Gemensamma definitioner på terroristbrott d.v.s. vilka handlingar som avses med terroristbrott, samt vilka påföljder handlingarna ska kunna leda till ansåg man var viktiga. Detta menade man kunde skapa ett gemensamt rättsområde som underlätta det rättsliga och polisiära samarbetet i kampen mot terrorism. Av dessa skäl ansåg regeringen att Sverige skulle anta rambeslutet. Men det krävde i sin tur en lagändring - om straff för terroristbrott – vilket infördes i Sverige den 1 juli 2003. Sverige var därmed sena med att införa de direktiv som rådet hade angående rambeslutet. Inom EU-organen diskuterades det om att det trots allt kan bli svårt att genomföra en lagstiftning som är tillräckligt kraftfull för att komma åt terrorismen utan att man förbiser de grundläggande rättigheterna och skyddet av personuppgifter. Även detta diskuterades inom den svenska riksdagen/regeringen.

I kampen mot terrorismen ansåg man inom EU-organen att det var viktigt att operativa organ som Europol, Eurojust, underrättelsetjänsterna, polisen och de rättsliga myndigheterna samarbetar med varandra. Inom detta område har man gjort mycket, men efter attentatet mot Madrid den 18 mars 2004 insåg man att en hel del fortfarande kan förbättras och effektiviseras och detta har man arbetat intensivt med inom EU.  Man insåg vikten av att slå mot finansieringen av terrorismen bl.a. genom bankkontoregister som kan identifiera kontohavare. Uppgiftsutbytet mellan medlemsstaterna ansåg man bör förbättras och effektiviseras, dessutom måste uppgifterna vara fullständiga och aktuella. Detta diskuterades inom den svenska riksdagen/regeringen redan före attentatet mot Madrid. Regeringen föreslog då en ny lag om straff för finansiering av terrorism. Enligt förslaget skall det vara straffbart att samla in eller överlämna ekonomiska tillgångar i syfte att de skall användas för att finansiera allvarliga brott som i internationella konventioner klassas som terrorism.  Lagen föreslogs träda i kraft den 1 juli 2002.

Efter attentatet mot Madrid ansåg man inom EU-organen dessutom att lagstiftningen kring terrorism inom EU måste skärpas. Databaser och elektroniska förteckningar över personer enheter och grupper som förknippas med terroristorganisationer var önskvärt. Något som skulle förenkla arbetet ansåg man var ett europeiskt kriminalregister. Dessutom debatterades det på EU nivå om ett förslag till deklaration om terroristbekämpning, vilket innebär att arbetet inom EU mot terrorism måste skyndas på, att medlemsländerna genomför beslutade åtgärder, samt att samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter stärks. Från Sveriges sida tror man inte att nya organ och lagar är något som i första hand måste inrättas. I stället bör man utnyttja de möjligheter som redan finns och utveckla redan existerande samarbeten d.v.s. att påskynda lagstiftningsarbetet och det operativa samarbetet. I det nuvarande samarbetet finns det saker som kan bli ännu bättre. EU:s terroristbekämpning är ett exempel på en aktuell pelaröverskridande fråga. Den bygger både på första pelaren (civilskydd, flygsäkerhet), andra pelaren (frysning av terroristers tillgångar) och tredje pelaren (polisiärt samarbete). Polis- och straffrättsfrågorna ser ut att vara den del av EU som utvecklas snabbast, inte minst sedan 11 september. Det är den tredje pelaren som är den huvudsakliga arenan för unionens terroristbekämpning, men samarbetet mellan de tre pelarna skulle kunna förbättras. Avslutningsvis anser jag att EU:s samverkan kring bekämpning av terrorism, såväl efter den 11 september som efter den 18 mars 2004  intensifierades. Dessa händelser satte igång en process där medlemsstaternas initiativ och idéer, samt EU:s debatter och direktiv skapade förutsättningar för samverkan. Det är naturligtvis en mycket stor och svår uppgift att hantera och bekämpa terrorism, samtidigt gör hotet om densamma att EU:s medlemsstater inser att det endast är genom gemensamma ansträngningar som de kan övervinna terrorismen.

Referenser

Litteratur

Førland Tor Egil, Claes Dag Harald, Europeisk integration, Studentlitteratur, Lund 1999.

 Norell, Magnus, Terror i Guds namn, Världspolitikens dagsfrågor Nr. 12, Utrikespolitiska institutet, Stockholm, 2002.

 Internetadresser

Bodström, Thomas, Sveriges antagande av rambeslut om bekämpande av terrorism, Stockholm den 14 mars 2002, Tillgänglig på: http://www.regeringen.se/content/1/c4/08/63/acc0aad7.pdf , citerad den 17 maj 2004.

 Bodström Thomas m.fl. Information från regeringen från det extra ministerrådsmötet den 19 mars om ett åtgärdspaket mot terrorism, Den 23 mars 2004, Tillgänglig på:

http://www.riksdagen.se/debatt/protokoll/prot_frames.asp?URL=http://www.riksdagen.se/debatt/200304/prot/86/86S00002.ASP#SIDTOPP, citerad den 18 mars 2004.

 Espersen, L på rådets vägnar Förslag till Rådets rambeslut om bekämpande av terrorism, framlagt av kommissionen, Bryssel den 19 september 2001, tillgänglig på:

http://europa.eu.int/eur-lex/sv/com/pdf/2001/sv_501PC0521.pdf, citerad den 17 maj 2004.

 Espersen, L, på rådets vägnar, Rådets beslut 2003/48/RIF av den 19 december 2002, om genomförande av särskilda åtgärder avseende polissamarbete och rättsligt samarbete i syfte att bekämpa terrorism i enlighet med artikel 4 i gemensam ståndpunkt  2001/931/GUSP, Bryssel den 19 december 2002, Tillgänglig på:

http://europa.eu.int/smartapi/cgi/sga_doc?smartapi!celexplus!prod!CELEXnumdoc&lg=sv&numdoc=32003D0048&model=guichett, citerad den 17 maj 2004.

 Espersen, L, på rådets vägnar, Förslag till Rådets beslut om uppgiftsutbyte och samarbete mot terrorism  framlagt av kommissionen,  Bryssel den 29 mars 2004, Tillgänglig på:

http://europa.eu.int/eur-lex/pri/sv/lip/latest/doc/2004/com2004_0221sv01.doc,  citerad den 17 maj 2004.

 Hortefeux Brice,  Kampen mot terrorismen, den 6 april 2004, Tillgänglig på:

http://www2.europarl.eu.int/registre/questions/ecrites/2004/1154/P5_QP(2004)1154_SV.doc,  citerad den 18 maj 2004.

 Justitiedepartementet, Internationellt samarbete mot terrorism, 17 november 2001, Tillgänglig på:

http://www.regeringen.se/content/1/c4/33/44/2ade6537.pdf, citerad den 18 maj 2004.

 Justitiedepartementet,  Skärpt lagstiftning för att förhindra finansiering av terrorism, Den 14 februari 2002,Tillgänglig på:

http://www.regeringen.se/sb/d/680/a/4918, citerad den 18 maj 2004. 

 Justitieutskottet, Godkännande av rambeslut om åtgärder mot terrorism och Sveriges tillträde till Förenta nationernas internationella konvention om bekämpande av finansiering av terrorism, Den 29 maj 2001,  tillgänglig på:

http://www.riksdagen.se/debatt/0102/prot/115/sam/115SAM.ASP#I31, citerad den 18 maj 2004.

  Kommissionen, Meddelande från Kommissionen till Rådet och Europaparlamentet om vissa åtgärder som bör vidtas för att bekämpa terrorism och annan grov brottslighet, främst i syfte att förbättra uppgiftsutbytet, Den 21 februari 2004, Tillgänglig på:

http://europa.eu.int/smartapi/cgi/sga_doc?smartapi!celexplus!prod!CELEXnumdoc&lg=sv&numdoc=52004DC0221, citerad den 17 maj 2004.

 Magnusson Göran, Eriksson Kersti Pulkka, På delegationens vägnar, 2.5.2. Kampen mot terrorism, Stockholm den 10 februari 2003. Tillgänglig på:

www.riksdagen.se/debatt/200203/forslag/ER1/ER100004.ASP#E224E8, citerad den 17 maj 2004.

 Magnusson Göran, Eriksson Kersti Pulkka, På delegationens vägnar, 4.2.2. Kampen mot terrorism, Stockholm den 10 februari 2003, Tillgänglig på:

www.riksdagen.se/debatt/200203/forslag/ER1/ER100006.ASP#E224E23, citerad den 17 maj 2004.

Persson Göran, Statsministerns samråd med EU-nämnden den 19 mars inför EU-toppmötet den 25-26 mars 2004, Den 19 mars 2004, Tillgänglig på: http://www.regeringen.se/sb/d/1283/a/16975, citerad den 18 maj 2004.

 Statsrådsberedningen, Straff för terroristbrott, Den 27 juli 2003, Tillgänglig på:

http://www.regeringen.se/sb/d/956/a/9641, citerad den 18 maj 2004.

 Vanhecke, Frank, Bekämpning av terrorism i Europa, Den 3 oktober 2001, Tillgänglig på:

http://europa.eu.int/smartapi/cgi/sga_doc?smartapi!celexapi!prod!CELEXnumdoc&lg=SV&numdoc=92001E2650&model=guichett, citerad den 17 maj 2004.

Bilaga 1

Artikel 2
1. Varje medlemsstat skall utse en specialiserad avdelning inom polisen vilken, i enlighet med nationell lagstiftning, skall ha tillgång till och samla in alla relevanta uppgifter om och från brottsutredningar som utförts av dess brottsbekämpande myndigheter avseende terroristbrott i vilka någon person, grupp eller enhet som återfinns i förteckningen har deltagit.
2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att åtminstone följande uppgifter som samlats in av den specialiserade avdelningen översänds till Europol genom medlemsstatens nationella enhet, i enlighet med nationell lagstiftning och såvitt det är tillåtet enligt bestämmelserna i Europolkonventionen, så att de kan behandlas enligt artikel 10, särskilt artikel 10.6, i den konventionen:
a) Uppgifter som gör det möjligt att identifiera personen, gruppen eller enheten.
b) De handlingar som är under utredning och de särskilda omständigheterna kring dessa.
c) Kopplingar till andra relevanta fall av terroristbrott.
d) Användning av kommunikationsteknik.
e) Det hot som innehav av massförstörelsevapen innebär.
Artikel 3
1. Varje medlemsstat skall utse antingen en nationell kontaktperson till Eurojust för frågor som rör terrorism enligt artikel 12 i Eurojustbeslutet, eller en lämplig rättslig eller annan behörig myndighet eller, om dess rättssystem så kräver, flera myndigheter, och skall, i enlighet med nationell lagstiftning, se till att denna kontaktperson eller lämplig rättslig eller annan behörig myndighet har tillgång till och kan samla in alla relevanta uppgifter om och från straffrättsliga förfaranden som ägt rum under de rättsliga myndigheternas ansvar beträffande terroristbrott i vilka någon person, grupp eller enhet som återfinns i förteckningen har deltagit.
2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att åtminstone följande uppgifter som samlats in av den nationella kontaktpersonen eller av en lämplig rättslig eller annan behörig myndighet översänds till Eurojust i enlighet med nationell lagstiftning och såvitt det är tillåtet enligt bestämmelserna i Europolkonventionen, för att Eurojust skall kunna genomföra sina uppgifter:
a) Uppgifter som gör det möjligt att identifiera personen, gruppen eller enheten.
b) De handlingar som är under utredning eller som är föremål för lagföring och de särskilda omständigheterna kring dessa.
c) Kopplingar till andra relevanta fall av terroristbrott.
d) Framställningar om ömsesidig rättslig hjälp, inbegripet framställningar om bevisupptagning, som kan riktas till eller komma från en annan medlemsstat, samt resultaten av dessa.
Artikel 4
Medlemsstaterna skall, när så är lämpligt, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att kunna inrätta gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar om terroristbrott i vilka någon person, grupp eller enhet som återfinns i förteckningen har deltagit.
Artikel 5
Medlemsstaterna skall ombesörja att alla relevanta uppgifter som de översänder till Europol och Eurojust i enlighet med artiklarna 2 och 3 samt sådana uppgifter som kan kopplas till någon person, grupp eller enhet som återfinns i förteckningen, eller med något brott som de anses ha begått eller kan komma att begå, kan utväxlas mellan Europol och Eurojust i den omfattning som anges i det samarbetsavtal som skall undertecknas mellan dessa två organ, i enlighet med Europolkonventionen och Eurojustbeslutet.
Artikel 6
Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att framställningar om ömsesidig rättslig hjälp och om erkännande och verkställighet av domar som görs av en annan medlemsstat i samband med terroristbrott i vilka någon person, grupp eller enhet som återfinns i förteckningen har deltagit, skall behandlas skyndsamt och ges prioritet.
Artikel 7
Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att varje uppgift som kan erhållas genom någon handling, något register, någon information, något föremål eller annat bevismaterial som påträffats eller beslagtagits under en brottsutredning eller ett straffrättsligt förfarande mot någon person, grupp eller enhet som återfinns i förteckningen, går att få tag på eller kan göras omedelbart tillgänglig för myndigheterna i andra medlemsstater, i enlighet med nationell lagstiftning och relevanta internationella rättsliga instrument där utredningar genomförs eller skulle kunna inledas mot dessa personer, grupper eller enheter i samband med terroristbrott.
Artikel 8. Detta beslut får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Officiella tidningen.

 Bilaga 2

 Särskilda åtgärder i syfte att förbättra uppgiftsutbytet, som bör användas för att bekämpa terrorism. Åtgärder med ett tillvägagångssätt i flera steg:

 -Vid terroristbekämpning är det av vikt att de berörda myndigheterna förfogar över uppgifter som är så fullständiga och aktuella som möjligt inom deras respektive kompetensområden, däribland uppgifter om fällande domar. I syfte att åstadkomma detta lägger kommissionen fram ett förslag till beslut. Förslaget återfinns som bilaga till detta meddelande.
-EU:s lagstiftning om kriminella organisationer måste skärpas och anpassas till EU-lagstiftningen om terroristbekämpning. Därför kommer kommissionen före slutet av 2004 utarbeta ett rambeslut som skall ersätta den gemensamma åtgärden från 1998.
-Kommissionen kommer under 2004 att påbörja arbetet med att införa en databas eller fullständig elektronisk förteckning över personer, grupper och enheter som omfattas av restriktioner i terroristbekämpningssyfte eller som är föremål för utredningar av terroristbrott. Arbetet kommer att bedrivas inom ramen för EU:s forum för förebyggande av organiserad brottslighet och i samarbete med den privata sektorn och Europol.
-Kommissionen kommer under 2004 att låta utföra en undersökning av gällande bestämmelser inom EU för att avgöra om man bör införa EU-lagstiftning om att medlemsstaterna skall införa bankkontoregister som gör det möjligt att identifiera kontoinnehavare och att underlätta utredningar angående konton och banktransaktioner.
-Kommissionen anser att man måste vidta åtgärder för att förbättra insynen i juridiska personer och därigenom förhindra att brottsliga sammanslutningar, särskilt terroristorganisationer, infiltrerar laglig verksamhet. Åtgärderna måste utformas i nära samarbete med berörda branscher. Kommissionen kommer under 2004 att överlägga med medlemsstaterna om möjligheten att genomföra sådana åtgärder och om de närmare villkoren, kostnadseffektiviteten och tidsramen för åtgärderna. En eventuell lagstiftning måste vara lämplig, väl avvägd, proportionell och i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna, i synnerhet skyddet av personuppgifter. Frågan kommer också att tas upp vid EU:s forum för förebyggande av organiserad brottslighet.-Kommissionen anser att ett effektivt system för utbyte av uppgifter om fällande domar och rättighetsförluster är ett medel för att förhindra att terroristgrupper och kriminella organisationer infiltrerar laglig verksamhet. De viktigaste frågeställningarna kring införandet av ett europeiskt kriminalregister har identifierats. Kommissionen kommer att fortsätta sitt utredningsarbete och söka efter lämpliga lösningar innan ett förslag om ett sådant register läggs fram. Kommissionen kommer att hålla överläggningar med medlemsstaterna under 2004 på grundval av en enkät.[34]

 Bilaga 3

15 specialiserade kontor och byråer ("gemenskapsorgan") handlägger särskilda tekniska förvaltningsuppgifter inom EU:s "gemenskapsområde" (EU:s "första pelare"):

Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier och Europeiska unionens satellitcentrum har hand om särskilda uppgifter med anknytning till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (EU:s "andra pelare").

Europol och Eurojust hjälper till att samordna polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet (EU:s "tredje pelare").

Källa: http://europa.eu.int/institutions/index_sv.htm


[1]  Førland Tor Egil, Claes Dag Harald, (Lund,1999) s. 136

[2] Norell Magnus, (Stockholm, 2002) s. 6

[3] Ibid

[4] Bodström Thomas, (Stockholm 2002) s.12

[5] Ibid s.5

[9] Ibid s.7ff

[10] Magnusson Göran, Eriksson Kerstin Pulkka, (Stockholm, 2003)

[12] Europeiska polisbyrån i Haag, grundades 1992 för att ta hand om kriminalunderrättelser för hela EU, strävar efter att förebygga och bekämpa organiserad internationell brottslighet bl. a. terrorism.

[13] Eurojust inrättades genom rådets beslut av den 28 februari 2002. Detta EU-organ skall stärka medlemsstaternas samarbete och samordning på det rättsliga området genom att anta strukturåtgärder på EU-nivå.

[14] Gemensam utrikes och säkerhetspolitik

[15] Espersen L, (Bryssel, 2002)

[16] Ibid (Bryssel, 2004)

[18] Ibid s. 2

[19] Ibid s.2

[21] Kommissionen (2004)

[22] Ibid

[23] Vanhecke Frank, (2001)

[24] Hortefeux Brice, (2004)

[25] Justitiedepartementet, (2001)

 [26] Justitieutskottet, (2001)

[27] Justitiedepartementet, (2002)

[28] Bodström Thomas (Stockholm 2002) s.18

[29] Statsrådsberedningen (2003)

[30] Persson Göran (2004)

[31] Bodström Thomas (2004)

 [32] Ibid

 [33] Ibid

 [34]http://europa.eu.int/smartapi/cgi/sga_doc?smartapi!celexplus!prod!CELEXnumdoc&lg=sv&numdoc=52004DC0221