Mål och Syften Artiklar Politik SpråkHistoria Konst och Kultur Historiska Bilder

Arkiv  | Länkar | Kontakta Oss |

Svenska partier lägger sig platt för turkiska lobbyn


Är det så självklart att Turkiet ska hälsas välkommen till förhandlingar om ett EU-medlemskap. Undertecknade delar inte den åsikten.
Vi anser att Turkiets mörka historia om folkmordet mot de kristna från 1914–1922 står som en mörk vägg och ett mycket stort hinder för att man över huvud taget ska börja diskutera med Turkiet om ett medlemskap. Folkmordet krävde 1,5 – 4 miljoner människors liv. Enbart i landskapet Diyarbakir mördades med stor säkerhet 82 procent av alla kristna.
Turkiets officiella befolkningsuppgifter borde vara skäl nog att inse vilken omfattning detta folkmord hade. Från 1914 till 1927 års officiella folkräkningar hade antalet muslimer ökat med drygt 2 procent medan antalet kristna minskat med 95 procent.


Det intressanta är att folkmordet i Turkiet och Förintelsen av judarna under andra världskriget har tydliga likheter. Tyskland hade också en mängd militära och diplomatiska företrädare i Turkiet vid tiden för detta folkmord, varav några kom att stå till den senare nazistiska regeringen i Tysklands tjänst. Sannolikt var det just folkmordet i Turkiet som gav nazismen en förebild om hur judeutrotningen skulle kunna gå till.
Sedan 2003 undervisas alla skolelever i Turkiet att det var armenierna som var orsaken till folkmordet. Begreppet armenier används ibland om alla kristna och då ofta i nedsättande syfte. Allt fler turkiska forskare är emellertid överens om att det var den dåvarande statsmakten som låg bakom folkmordet. Trots detta är det enligt turkisk strafflag 305 kriminaliserat att bedriva forskning om folkmordet i Turkiet med ett annat perspektiv än det rena förnekandet.
Bland de forskare som ändå bedrivit sådan forskning, kan här nämnas den turkiske professorn Taner Akcam, som på grund av obekväma forskningsresultat om folkmordet tvingades söka asyl i USA och nu bedriver sin forskning där. Professor David Gaunt, vid Södertörns högskola har på samma sätt uppmärksammat folkmordet på de kristna med helt nya dokument. Det intressanta med deras forskning att den till stor del bygger på ottomanska rikets egna dokument.


De senaste 50 åren har omkring 70 kristna mördats, enbart av det skälet att de var kristna. Så långt vi känner till har turkiska staten hittills inte dömt någon av gärningsmännen för inträffade övergrepp på kristna, trots att man mycket väl har känt till vem eller vilka förövarna har varit. Inte heller har ”det sekulära” Turkiet medgett någon hjälp till offren för detta, vare sig av polisen eller någon annan myndighet. Advokater som – i sällsynta fall – vågat sig på att försöka föra dessas talan har bemötts med hot och kränkningar. Är då Turkiet ett värdigt ansökarland ?


Cypernfrågan är en annan viktig politisk fråga som borde vara löst innan Turkiet tillåts börja förhandla med EU. Enligt paragraf 305 i strafflagen är det emellertid inte heller tillåtit att skriva eller uttrycka åsikter som innebär krav på att den turkiska militären ska dras tillbaka från Cypern.
De mänskliga rättigheterna som helhet är ett annat viktigt ämne som definitivt är långt ifrån en lösning. Fackliga företrädare bojkottas. Tortyr används rutinmässigt och antalet fall som rapporterats, bland annat från turkiska IHD, har inte minskats. Politiska mord inträffar fortfarande utan att turkiska staten ingriper.
Den begränsade åsikts- och yttrandefriheten i Turkiet framkom inte minst när den turkiska historikern, professor Taner Akcam, (som omnämnts tidigare) besökte Sverige den 26 oktober för en konferens om folkmordet.
En annan talare var publicisten och människorättsaktivisten Ragip Zarakolu, vilken för närvarande bor i Istanbul och som suttit åtskilliga gånger i de turkiska fängelserna enbart på grund av sitt arbete för de mänskliga rättigheterna. Innan han lämnade Istanbul för konferensen i Sverige den 26 oktober, fick han ett brev som visade att han skulle infinna sig, så snart han kom tillbaka efter sin resa till Sverige och Italien, hos åklagaren i Istanbul.


Vad ger detta för signaler om Turkiet? Är detta något som ansvariga politiker och beslutsfattare vill integrera i EU? Det är alltid en sak vad Turkiet officiellt säger och en helt annan sak hur den vardagliga, inhemska, verkligheten ser ut i Turkiet och som Turkiet av naturliga skäl inte vill ska komma ut.
En av Kristdemokraternas företrädare, Håkan Larsson, har skrivit: ”När Turkiet går med i EU får vi en garanti för att respekten för demokrati och mänskliga rättigheter inte stannar på papperet utan blir en levande verklighet.” Håkan Larssons garanti saknar stöd i den faktiska verkligheten, både historiskt och i dag.
Så resonerade också en gång de olika statsmakterna, när folkmordet pågick i Turkiet. Om Sveriges folkvalda ska reagera med anspråk på förändringar i Turkiet, så är det innan förhandlingarna börjar med Turkiet och inte efter. Kristdemokraterna och flera andra partier har tyvärr blivit duperade av den turkiska lobbyn och har valt att lägga sig platt! Vilket parti är i dag berett att stödja de kristna i Turkiet?

Bertil Bengtsson

Olle Wiberg jurist

 | Start |