Mål och Syften Artiklar Politik SpråkHistoria Konst och Kultur Historiska Bilder

Arkiv  | Länkar | Kontakta Oss |

 
Hemsida: Sveriges riksdag.

4 § Svar på interpellation 2004/05:378 om bedömningen av Hizbullah

Snabbprotokoll 2004/05:94
Tisdagen den 22 mars
Kl. 13.30 - 20.33

Anf. 1 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Ewa Björling har frågat mig vilket ställningstagande jag gör avseende Hizbullah och dess inblandning i terrorism, liksom vilka åtgärder jag avser att vidta när det gäller frågan om eventuell terroriststämpling av Hizbullah inom EU.

Enligt de kriterier som gäller för att en person eller organisation ska kunna föras upp på EU:s listor krävs att det ska finnas exakta uppgifter som visar att ett beslut har fattats av en behörig myndighet beträffande de personer, grupper eller enheter som avses. Det kan vara fråga om en dom, inledande av en undersökning eller annan rättslig åtgärd i fråga om en terroristhandling eller försök eller medverkan därtill.

Om beslutet inte är en dom måste det i varje fall grunda sig på allvarliga och trovärdiga bevis eller indicier. I praxis har medlemsstaterna även beaktat att en organisation har tagit på sig ansvaret för terroristhandlingar. Härutöver, när underlag kommer från ett tredjeland, ska EU:s medlemsstater särskilt fästa avseende vid om akten är förenlig med de principer och förfaranden som är grundläggande för rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna.

Även om de juridiska kriterierna för att lista en organisation är uppfyllda kan det finnas politiska skäl som talar mot en listning. Sådana beaktas också i praxis.

Från flera håll har anklagelser om terroristhandlingar riktats mot Hizbullah. Det är obestridligt att organisationen företagit stridshandlingar mot militära israeliska mål, vilket resulterat i dödsfall. Organisationen har också tagit på sig ansvaret för kidnappningar av flera israeliska militärer, varav vissa bragts om livet. Påståenden finns därutöver om att Hizbullah skulle stödja extremistiska palestinska organisationers våldsdåd.

Hizbullahs konfrontation med Israel har minskat kraftigt sedan Israel drog sig tillbaka från södra Libanon och fångutväxling mellan Israel och organisationen skett. Organisationens aktivitet koncentreras för närvarande till de av Israel ockuperade Sheebagårdarna. Libanon och Syrien utpekar området som libanesiskt medan FN anser det tillhöra Syrien.

Som Ewa Björling själv påpekar sitter Hizbullah i det libanesiska parlamentet. Organisationen har även stärkt sin ställning i lokala val. Som politisk kraft har Hizbullah stöd bland shiiterna i södra Libanon och ingår därmed i landets politiska mosaik. Libanon genomgår som bekant för närvarande ett inrikespolitiskt turbulent skede. Det gäller nu framför allt att tillse att situationen inte destabiliseras på ett sätt som äventyrar Libanons bräckliga fred. För att nå acceptans som legitim politisk kraft måste Hizbullah avstå från våldsmetoder och låta sig länkas in i en demokratisk process, som innebär delaktighet för samtliga grupper i Libanon.

Frågan om terroristlistning av personer och organisationer övervägs regelbundet inom EU. Regeringen har därför anledning att göra löpande översyn av sina ställningstaganden.

Anf. 2 EWA BJÖRLING (m):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, som för min del egentligen inte klargjorde särskilt mycket avseende den svenska inställningen till Hizbullah förutom att jag hör att den är tvetydig. Det sägs egentligen bara att regeringen gör löpande översyn i frågan.

Hur agerar vi då när det gäller EU? I resolution 1559 ingår andra saker, som vi ska diskutera i nästa interpellation. Det finns ett krav på att avväpna alla libanesiska och icke-libanesiska milisgrupper, främst Hizbullah. Det är dags att avväpna Hizbullah nu. Det är en deadline som behövs för att tvinga dem att lämna ifrån sig sina vapen.

När jag var på besök i Syrien frågade jag hur pass mycket Syrien och dess säkerhetstjänst är inblandad i Hizbullah. Det svar jag fick då var att Syrien inte har någonting med Hizbullah att göra. Det är en rent libanesisk frihetsorganisation, väl respekterad som politiskt parti och inget annat. En frihetsorganisation – det är bara en diktaturstat som kan säga så!

Utrikesministen håller själv med mig i sitt svar angående Hizbullah. Man har genomfört flera terrordåd, bland annat riktade mot Israel. Detta är ingenting som någon av oss förnekar.

Hizbullah betyder Guds parti. Det bildades 1982 som en reaktion på Israels invasion av Libanon och som en följd av revolutionen i Iran 1979. Målet var då långsiktigt, och det är det fortfarande, att skapa en islamistisk stat. Hizbullah är en shiamuslimsk motståndsrörelse med huvudsäte i Libanon och en organisation med flera grenar. Det finns en social och en politisk del med ledamöter i Libanons parlament och en militant del. Allting är sammanflätat, och man har svårt att särskilja vad som är rätt och vad som är fel.

Herr talman! Jag tycker att vi måste vara ytterst tydliga. Vi måste ställa krav. Om man nu inte anser att tiden är den rätta att terroriststämpla Hizbullah, vilket i explicit mening betyder frysning av tillgångar, så måste man i alla fall aktivera diskussionen för att skapa ytterligare tryck. USA har redan sedan lång tid tillbaka stämplat Hizbullah som en terrororganisation för dess attacker mot Israel. EU har valt att inte göra det.

Vi vet i dag att Hizbullah med stöd från främst Iran men även Syrien har utfört många terrordåd. Palestinska tjänstemän har öppet anklagat Hizbullah för att värva palestinier för självmordsattentat och sabotera vapenvilan. De flesta attacker som har utförts under den senaste tiden har finansierats av Hizbullah. På Västbanken och Gaza kontrollerar de majoriteten av terroristcellerna.

Genom den tysta hjälpen från Syrien har Hizbullah också kunnat transferera stor hjälp till Hamas, Fatah och islamistiska Jihad. Det här har skett tillsammans med ökad finansiering och kompetensutveckling av vapentillverkning.

Jag vill fråga utrikesministern följande: Hur kan detta godkännas som ett rent politiskt parti? Till och med Abu Mazen, den palestinska ledaren, har nu själv bett om hjälp när det gäller att förmå Hizbullah att lugna sig. Vill inte Sverige eller EU lyssna på honom heller?

Hur ska EU agera när det gäller förhandlingar med Iran, där vi ska vara tydliga? Kommer vi att ställa krav på strypning av Hizbullahs terroristverksamhet den vägen? EU kan inte fortsätta med ett så passivt förhållningssätt som i dag.

Iran stöder terrorism och får störa fredsprocessen såsom det ser ut nu. Det kan vi inte negligera längre. Hur avser Sverige att agera i den frågan när det gäller att stötta Abu Mazen och att pressa Iran?

Anf. 3 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Låt mig inledningsvis säga att jag är förhindrad att uttala mig om vilka individer eller organisationer som diskuteras inom EU för en eventuell terroristlistning av EU. EU:s medlemsstater har kommit överens om att sekretessbelägga information om det, och det finns flera skäl till det.

När det gäller avsaknaden av ett EU-beslut kan jag naturligtvis uttala mig mera allmänt och generellt om frågan.

När det gäller Hizbullah är det onekligen så, om vi ser till säkerhetsrådets resolution 1559, att där talas det inte bara om tillbakadragande av utländska styrkor utan krävs det också avväpning av libanesiska och utländska miliser. Hizbullah har onekligen den ojämförligt största.

Det här är naturligtvis en uppgift som det internationella samfundet har, att sätta tryck på Hizbullah för att de avväpnas och upphör med våldsdåd. Men det är ett känsligt läge i Libanon just nu, och det gäller att hantera det trycket på rätt sätt. Jag vill påpeka att Abu Mazen har sagt till Solana, den höge representanten i EU, att han anser att dialog är bättre än listning.

Anf. 4 EWA BJÖRLING (m):

Herr talman! Jag respekterar naturligtvis att det råder sekretess. Men fortfarande måste Hizbullah bestämma sig: en rumsren väg eller ej? Hizbullah måste avväpnas, och de vägrar just nu att göra detta, med hänvisning till att vapnen endast ska användas mot Israel vid behov.

Inget politiskt parti kan ha rätten till en egen milis, om man nu vill vara ett renodlat politiskt parti. Tänk om Socialdemokraterna skulle skaffa en egen milis i Sverige! Vi vet alla att det aldrig kommer att bli verklighet, för vi lever i en demokrati. Vi accepterar inte det här någon annanstans, så varför ska vi göra det i Libanon?

Det är nu ytterst viktigt att EU agerar tillsammans med USA och pressar Hizbullah till avväpning. Det är den libanesiska staten som ska stå för vapenförsörjning och försvar av Libanon, inte Hizbullah. Det här måste ske med en deadline för dem, för annars tror jag inte särskilt mycket händer. Det är noll acceptans när det gäller vapen för politiska partier.

Utrikesministern har också tagit upp frågan om Sheebagårdarna i södra Libanon som ockuperas av Israel. Det är sant. Men om nu Syrien hävdar att Hizbullah inte har med dem att göra och att enligt FN tillhör Sheebagårdarna Syrien, undrar man vad Hizbullah har där att göra. Det vore mer smakfullt om Syrien gick ut offentligt och sade att denna del tillhör Libanon.

Min fråga till utrikesministern är: Är utrikesministern beredd att medverka till att sätta en tidsfrist för avväpning av Hizbullah?

Vi har tidigare kunnat terroriststämpla Hamas, men vågar inte eller tycker inte att det är politiskt rätt att göra det när det gäller Hizbullah. Det är ett väldigt känsligt läge, som utrikesministern sade. Jag håller med om att det finns skillnader mellan Hamas och Hizbullah, även om vi vet att de också samarbetar med palestinska islamistiska Jihad. Man kan då hävda att Hizbullah ställer upp till val. Det har Hamas också gjort, men indirekt som oberoende personer. Man talar om att de ska ställa upp till val nu i sommar i Palestina.

Då hör man också diskussionen om hur vi ska ge bistånd om Hamas vinner lokala val, om de blir borgmästare i en kommun och är terroriststämplade. Jag tycker inte att det är något bra argument. Det är väldigt enkelt: Låt bli att ge bistånd till Hamas! Det finns andra vägar att gå i det här fallet. Vi måste vara ytterst tydliga.

Vidare är jag inte särskilt oroad för att Hizbullah skulle komma i majoritet. Deras demonstrationer var visserligen stora, men det var med hjälp av Syriens säkerhetstjänst, som transporterade busslaster med demonstranter. Vi ska då komma ihåg att den senaste demonstrationen från folket var desto större – en fjärdedel deltog – och att inte alla shiiter kommer att rösta på Hizbullah om vi får ett fritt Libanon med valmöjligheter.

Jag skulle gärna vilja ha svar på frågan om utrikesministern är beredd att medverka till att sätta en tidsfrist för avväpning av Hizbullah.

Anf. 5 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Hizbullah är en del av Libanons politiska mosaik, såsom den ser ut i dag. Det råder ingen tvekan om – och jag tror inte att det finns några som helst delade meningar om det – att om Hizbullah vill spela en roll i den demokratiska process som har påbörjats i Libanon måste organisationen ta avstånd från våldsdåd och aktiviteter av terroristslag.

Detsamma gäller Hamas. Det gäller över huvud taget de organisationer som har varit beredda att använda och har använt sig av våld men som också börjar spela en politisk roll i sina länder. Vill de verkligen delta i den demokratiska processen måste våldet upphöra.

När det gäller tidsfrister har vi säkerhetsrådets resolution 1559, och där finns ingen tidsfrist angiven. Frågan är inte väckt i säkerhetsrådet

Anf. 6 EWA BJÖRLING (m):

Herr talman! Såväl Palestina som Israel och USA har visat nytt positivt engagemang avseende fredsarbetet, och Europa måste nu vara med som en aktiv del i detta. Vi ser ny optimism i luften. Vi har sett många brutna löften, många attentat och många terroristdåd, men just nu har det i stort varit lugnare på Västbanken och i Gaza än på länge.

Vi ser tecken på att demokratin utökas. Vi har nyss sett val i Irak, även om det var oerhört skört. Vi har sett val i Palestina. Just genomförandet av valet i Irak tror jag var en oerhört betydelsefull signal till Mellanöstern. Men då ska man komma ihåg att det är en signal som inte uppskattas av alla. Det finns ju de som jobbar rakt emot det.

Just därför behöver vi stötta demokratiutvecklingen med all kraft som vi kan uppbringa, och inte låta anti-globaliseringsrörelser med militanta, radikala fundamentalister gå emot detta. Jag tycker att vi från svensk och europeisk sida måste vara oerhört tydliga i att vi inte accepterar eller stöttar organisationer som har militanta inslag.

Därigenom vill jag ställa den fråga som jag ställde tidigare, som jag inte riktigt har fått svar på, när det gäller hur vi pressar Iran att sluta med finansiering och utförande av terrorverksamhet, och därigenom livsnerven till Hizbullah.

Anf. 7 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! I det mycket osäkra politiska läge som råder i dag gäller det framför allt att se till att situationen inte destabiliseras på ett sätt som äventyrar Libanons bräckliga fred. Vi måste koncentrera krafterna på Syriens fullständiga och snabba tillbakadragande och möjligheterna att hålla fria och rättvisa val utan utländsk inblandning.

Beträffande Hizbullah gäller det i dagsläget att undvika att extrema krafter i organisationen stärks på de mera moderatas bekostnad. Det kräver ett väl doserat tryck mot organisationen, inte minst mot dem som stöder dem i Damaskus.

När det gäller Iran finns det en pågående politisk dialog mellan EU och Iran där olika frågor tas upp som har att göra med Irans agerande även i grannländerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 2004/05:396 om Syriens ockupation av Libanon

Anf. 8 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Ewa Björling har frågat hur jag avser att agera i frågan om Syriens omedelbara tillbakadragande från Libanon och vilka åtgärder jag avser att vidta inom EU för att FN:s resolution 1559 ska uppfyllas i sin helhet.

Sedan interpellationen framlades har utvecklingen i Libanon varit dramatisk. Den 8 mars berörde jag i mitt frågesvar till Birgitta Ohlsson och Cecilia Wikström den då rådande situationen. I dag tycks chanserna att Syrien kommer att uppfylla kraven i FN:s säkerhetsråds resolution 1559 ha ökat ytterligare.

Jag välkomnar principbeslutet om ett fullständigt tillbakadragande av all syrisk personal, inklusive säkerhetsapparaten. Detta måste också innefatta en nedmontering av den syriska säkerhets- och underrättelsetjänsten i Libanon, vilket inte explicit nämns i resolutionen men togs upp i generalsekreterarens rapport till säkerhetsrådet i höstas. Målet är att Libanon inom kort ska utöva full kontroll över sitt territorium och att parlamentsvalen ska kunna hållas utan utländsk inblandning eller inflytande.
Det råder bred internationell enighet om vikten av att resolutionen uppfylls i sin helhet. Inte minst gäller det inom EU som vid Allmänna rådet den 16 mars 2005 antog slutsatser om det och utvecklingen i Libanon. Från svensk sida framhöll jag särskilt vikten av att EU ger synligt stöd åt demokratiska krafter i landet genom hela valprocessen samt är pådrivande för att säkerställa Libanons suveränitet och politiska oberoende.

Till EU:s påtryckningsmöjligheter i förhållande till Syrien hör den färdigförhandlade texten om ett associationsavtal som kan komma att innebära väsentliga fördelar för Syrien när det träder i kraft. Det är svårt att se att enighet kommer att nås inom EU om ett ikraftträdande innan Syrien uppfyllt relevanta delar av resolution 1559. Associeringsavtalet innehåller en uttrycklig paragraf som säger att respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter ska prägla parternas inrikes- och utrikespolitik. För att säkerställa att avtalet efterlevs upprättas i avtalet ett ramverk för regelbunden dialog med Syrien på politisk nivå. Genom detta forum räknar EU med att ha möjlighet att påverka utvecklingen i Syrien i positiv riktning.

I april ska FN:s generalsekreterare avlägga rapport till säkerhetsrådet om genomförandet av resolution 1559. Det blir då tillfälle till en förnyad bedömning av hur Syrien har levt upp till kraven i denna.

Anf. 9 EWA BJÖRLING (m):

Herr talman! Jag tackar för utrikesministerns svar på frågan om Syrien och dess tillbakadragande från Libanon. Det är klargörande att utrikesministern så kraftfullt ställer sig bakom resolution 1559. Utrikesministern nämner också att förutom att Syriens soldater drar sig tillbaka måste även dess säkerhetstjänst göra det.

När jag var på besök i Syrien i januari, som jag nämnde förut, ställde jag också frågan om när Syrien skulle dra sig tillbaka. Svaret blev då att Syrien inte ockuperar Libanon: De vill själva att vi har närvaro där. Det hör man från en diktaturstat, en egen omskrivning av verkligheten som vanligt.

Ännu mer förvånad blir man när man i svenska medier läser: Svik inte ett pressat Syrien! Man läser att de är där på grund av att Libanon har bett om det.

Det kan i viss mån stämma. Det beror i så fall bara på att Syrien är så infiltrerat i Libanon och har en sådan makt rakt in i den prosyriska regeringen. Det vill säga: Det är en ren fjärrstyrning av Syrien så det uttalas på det sättet.

Då måste man ställa sig frågan: Får en stat som Syrien, som EU ska ha associationsavtal med, uppträda så? Nej, absolut inte. Sådana här uttalanden kan bara göras med emfas av en diktator. I Syrien finns ingen demokrati. Presidentposten är ärvd. Det finns i praktiken endast ett parti att rösta på. Dessutom är detta parti direktstyrt av presidenten, det vill säga i praktiken helt verkningslöst.

Herr talman! Det är skrämmande att höra att det ser svårt ut med enighet inom EU när det gäller påtryckningar i förhållande till Syrien och associationsavtalet med EU. Ska det här träda i kraft innan resolution 1559 i sin helhet uppfyllts? Då gäller även avväpning av Hizbullah.

Jag tycker att det är väldigt enkelt att svara på den frågan från min sida. Det är ett absolut nej. Vidare står det att associationsavtalet innehåller en paragraf om respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter som ska prägla parternas utrikes- och inrikespolitik.

Herr talman! Det finns ingen som helst ursäkt för att låta Syrien slippa undan det här. Presidenten ärver sin post, som jag sade. Det är ett meningslöst parti och avlyssning vart man än vänder sig. Människor som arbetar för mänskliga rättigheter får göra det i hemlighet. Inga organisationer som inte är godkända av det så kallade partiet får existera. Alla de som i dag ingår i hemliga mänskligarättighetsorganisationer har suttit i fängelse för detta, för att de har uttalat sig. De måste arbeta osynligt. Via hemsidor på Internet som läggs ut via andra länder utanför Syrien kan de ha kontakt med omvärlden. Det är det enda sättet. Är det ett land som vi ska tillåta associationsavtal med som det ser ut i dag?

Utrikesministern framhåller att det är viktigt att EU ger särskilt stöd till demokratiska krafter i landet och är pådrivande för att säkerställa Libanons suveränitet. Kan utrikesministern specificera vad det stödet innebär lite tydligare?

Anf. 10 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Vad gäller tillbakadragandet vill jag säga att parterna enligt uppgift har kommit överens om att all syrisk militär och säkerhetspersonal ska dra sig tillbaka till västra Bekadalen. Av de 14 000 soldater som ska dras tillbaka ska en tredjedel omgående bli hemförlovade och inte ersättas. Övriga 10 000 ska stanna till det datum som den syrisk-libanesiska militärkommittén beslutar om. Det beslutet kommer under april. Då kommer den slutliga tidsplanen för det fullständiga tillbakadragandet att tillkännages.

Vår inställning är att det här bör ske så snart som möjligt. Det bör ske före parlamentsvalen så att de kan genomföras utan misstankar om obehörig påverkan.

Vad gäller associationsavtalet med Syrien är situationen den att för att det ska träda i kraft måste villkoren i resolution 1559 vara uppfyllda. Men när det träder i kraft finns det en möjlighet att påverka Syrien via den politiska dialog som då kan komma i gång.

Vad slutligen gäller frågan om stöd till demokratiska krafter i Libanon sker det via stöd till de organisationer och individer som finns och arbetar för att utveckla demokratin i Libanon. Det sker på många vägar och i många kanaler.

Anf. 11 EWA BJÖRLING (m):

Herr talman! Jag måste börja med att nyfiket fråga utrikesministern: Inkluderas även avväpningen av Hizbullah i detta avtal? Det vore jag tacksam att få svar på.

Syriens president Bashar Assad har tagit pyttesmå reformsteg de senaste åren. Man säger också att det är en svag president som inte förmår att styra med samma järnhand som sin far, den tidigare presidenten.

I dag är Syrien en starkt sekulariserad stat. På gatorna i Damaskus kan man se alla sorters människor, från västerländskt klädda till kvinnor som är klädda i burka, allt i en salig blandning. Nu ser man också att intresset för islam ökar i Syrien. Det är inte en moderat islam utan tyvärr en militant islam.

Detta väcker naturligtvis farhågor för en ny rekryteringsgrund för terrorism där man sedan lång tid har tryckt ned rebelliska rörelser. Det är ganska typiskt i diktaturstater. De mer moderata krafterna blir undantryckta, och enbart extrema vågar träda fram. De andra får verka i hemlighet, som jag sade förut.

Den islamiska väckelsen är störst i konservativa kvarter i städerna. Många sekulära, däribland gamla kommunister, vänder sig nu till religionen. Man ser att de syriska myndigheterna övervakar det här. De drar sig inte heller för att köpa vissa i prästerskapet för att kontrollera. Det är stor korruption med andra ord.

Efter Hariris död avgick den libanesiska regeringen med Karami i spetsen. Kvar satt president Lahoud. Nu har de kommit tillbaka som en tillfällig regering inför valet. Med andra ord är det i verkligheten fortfarande ett Libanon som är fjärrstyrt av diktaturstaten Syrien.

Jag undrar om vi vågar lita på att Syrien verkligen drar sig tillbaka från Libanon. Kommer de att försvinna i realiteten? Kommer verkligen säkerhetstjänsten att försvinna från Libanon på riktigt?

Syrien deklarerar själva väldigt välvilligt att de nu vill fullfölja resolution 1559, men jag tror inte att de kommer att släppa greppet om Libanon så lätt. De har alldeles för mycket att förlora, både ekonomiskt och politiskt. Syrien skyller också på att deras stora säkerhetstjänst måste kvarstå så länge Israel-Palestina-konflikten pågår. Det är en grupp med mycket stora resurser. De har delsysslor som smuggling, utpressning, illegala affärer och terror. Det är vardag för de ca 5 000 säkerhetsagenter som finns i Libanon. Man skyller också på Palestina-Israel-konflikten att man inte har råd att satsa på sociala eller ekonomiska reformer. Alla resurser måste gå till säkerhetstjänsten. Sanningen är ju en helt annan. Självklart kommer inte en diktator att ge upp sin makt frivilligt. När såg vi det senast?

Sanningen är tyvärr att miljoner människor i arabvärlden är förtryckta. De är inte förtryckta av USA, EU eller Sverige, som man ofta vill ge sken av när man talar med den syriska regimen. Det är snarare så att förtryckarna är flera av den muslimska världens ledare, det vill säga deras egna totalitära regimer.

Hur avser utrikesministern att agera för att motverka detta?

Anf. 12 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Kravet på att utländsk milis ska avväpnas finns i resolution 1559. Frågan om när associationsavtalet med Syrien kan träda i kraft är kopplat till uppfyllandet av resolution 1559.

Det viktiga i den påbörjade processen i Libanon är att de demokratiska krafterna får en möjlighet att utvecklas och att det libanesiska folket ges en möjlighet att i öppna rättvisa val välja de ledare det vill. Att genomföra ett parlamentsval är ett fundamentalt och viktigt steg i demokratiseringsprocessen.

För omvärlden är det viktigt att ge allt stöd och aktivera sig på sådant sätt att man kan säkerställa att valen kan genomföras och att ge stöd till dem som vill säkerställa att valen genomförs på ett rättvist sätt. Det är först genom att val kan genomföras som vi också kan börja tro på att det finns en demokratisk väg för Libanon och Libanons folk.

Anf. 13 EWA BJÖRLING (m):

Herr talman! Jag måste genast ställa nästa följdfråga. Hur skapar vi ökad demokrati i Syrien? Det var egentligen Syrien som vi nu talade om och inte bara Libanon.

EU och USA måste samarbeta mycket mer när det gäller att sätta ökat tryck på Syrien. Det är bra att EU försöker förhandla. Men vi måste också våga sätta ned foten och ställa ökade krav på en sådan diktatur som Syrien är. Glöm inte att det är en diktatur som egentligen inte alls tycker om utvecklingen som har skett den senaste tiden i Mellanöstern.

Som jag sade tidigare har valet både i Irak och i Palestina gjort att enorma krafter har börjat röra sig. Det är krafter som är ytterst farliga för diktaturstater. Man ser att greppet för dem minskar och att folket faktiskt vågar höja sin röst, som vi nyligen har sett nu i Libanon.

Alltfler vågar uttrycka sin mening utan att först ha talat gott i tio minuter om sin totalitära regim och sedan smyga fram lite grann på slutet att allting kanske inte är riktigt bra. Det är underbart att se.

Men dessa människor behöver också stöd. De behöver mycket mer stöd än det vi ger i dag. Vi behöver många fler människor som vågar förespråka reformer i Mellanöstern. Det leder till att fler människor kan få göra fria val.

Hur avser den svenska regeringen att agera när det gäller detta? Hur pass ofta bjuder den svenska regeringen in reformförespråkare från Mellanöstern?

Jag ska slutligen säga att jag tycker att debatten har varit klargörande i så mån att regeringen verkligen står bakom och aktivt försöker driva resolution 1559. Men jag tycker också det är svagt att vi inte inom EU kan vara ännu tydligare när det gäller detta.

Det gäller att ställa krav på Hizbullah och att sätta en deadline för dem. Annars är det dags för terroriststämpling. Det måste finnas stora krav på att snabbt bli ett rumsrent politiskt parti.

Överläggningen var härmed avslutad.

http://www.riksdagen.se/debatt/200405/prot/94/sam/htframe.htm

 | Start |

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt