Mål och Syften Artiklar Politik SpråkHistoria Konst och Kultur Historiska Bilder

Arkiv  | Länkar | Kontakta Oss |

 

DEN MUSLIMSK-ARABISKA AGGRESSIONEN I MELLANÖSTERN

Sedan grundandet av Islam för drygt 1300 år sedan och dess kolonialisering av vårt historiska land - Aram-land - har frågan i området också haft en religiös prägel vid sidan om den etniska och kulturella. Ty Islam som lära och ideologi kan på intet sätt samleva, och inte heller acceptera, något annat tänkesätt förutom sitt eget. Allt som är icke-muslimskt, vare sig det handlar om kultur eller folkgrupp, måste enligt islam antingen islamiseras eller utplånas. Det som har skett, och fortfarande sker i Libanon, araméernas och kristendomens sista fäste i Mellersta Östern, styrker ovanstående. Så fort den muslimsk-arabisk syriska kolonialismen tagit den totala kontrollen över Libanon gjorde man den arabiska (underförstått den muslimska) identiteten till Libanons vilket även så småningom fastställdes i Libanons stadgar. Det demografiska tillståndet har även rubbats till muslimernas fördel.

    

Idag, då den arabisk-muslimska världen (särskilt den syriska) tävlar om att sluta fredsavtal med staten Israel - samma land som de så länge ivrigt propagerat för att slänga i havet - gör sig följande fråga åter aktuell: Vad har den arameiska kristenheten för roll, eller har vi överhuvudtaget någon roll att spela? Delvis finns nyckeln till en kristen arameisk befrielse i det i Mellersta Österns sista fria arameisk-kristna fästet, nämligen ”Det fria Libanon”, en remsa beläget i s.k. säkerhetszonen i södra Libanon. Där finns fortfarande en armé (SLA) bestående av arameiska ungdomar som tappert gör motstånd mot den muslimska terrorn representerad av terrororganisationen Hizbulla vars terroraktioner sår skräck och dödar otal kristen-arameiska oskyldiga offer. Men vad händer när Israel drar sig tillbaka från södra Libanon? Premiärminister Ehud Barak har nämligen under valkampanjen lovat den israeliska allmänheten att under alla omständigheter dra sina soldater tillbaka från södra Libanon senast juli 2000.

    

Under sommaren 1999 tog terrororganisationen Hizbulla flertalet SLA-soldater tillfånga när SLA hade dragit sig tillbaka från staden Jazzin. Dessa ungdomar stannade för att kunna försörja sina äldre föräldrar men fortfarande finns de som gisslan hos Hizbulla trots alla tidigare löften från ”den libanesiska staten” på att inget skulle drabba dem. I förra månaden brändes ett tiotal kyrkor ner i Tripoli, Libanons näst största stad, en nunna våldtogs och mördades brutalt därefter, en missionär, hans gravida hustru och deras son brutalt mördades av terrororganisationen al-Gamaá al-Islamiye (GIA) som kort dessförinnan hade tagit samtliga arameiska kristna civilbefolkningen i Byn Kfar Hbab som gisslan och dödat 11 armésoldater, varav nio var kristna.

    

Denna korta historik drog vi för att dra lärdom. Vi har inte råd med att längre stoppa huvuden i sanden och förlita oss på muslimska organisationer och diktatoriska regimer av olika slag för vilka många araméer propagerar och går deras ärenden. Ty, frågan har som sagt en religiös sida, förutom den etniska. Medan vi ”krigar” med ordet och pennan - och i få fall med vapenmakten, och då endast i självförsvar - krigar, bokstavligt talat, muslimerna, vare sig de är araber, turkar, kurder, syrier etc. med svärdet, ett svärd besudlat med blodet av bland annat de oskyldiga kristna araméerna, precis som fallet var under sina förfäders och islams grundares tid för drygt 1300 år.

    

År 1979 beslutade den muslimska världskongressen att fram till år 2000 islamisera hela Mellersta Öster med alla till buds gängliga medel. För drygt 50 år sedan beslutade nazisterna att utplåna judarna. Judarna kunde räddas bland annat för att de agerade som ett folk, som en nation. Det måste även vi göra; att agera som ett folk! Eljest kommer det någon dag då vi, Gud förbjude det, att bli ihågkomna som en folkart som varit. Staten Israel kunde förverkligas, främst tack vare judarnas enorma insatser i diasporan. Detsamma gäller oss, diasporans araméer - oavsett den kyrkliga tillhörigheten, att ta vårt ansvar vad gäller vår fortsatta existens i det historiska Aram-land, att vilja leva som ett folk och att agera därefter!

ARAMEISKA DEMOKRATISKA ORGANISATIONEN

 | Start |