Mål och Syften Artiklar Politik SpråkHistoria Konst och Kultur Historiska Bilder

Arkiv  | Länkar | Kontakta Oss |

”Fördömen icke, så skolen I icke bliva fördömda”

2003-01-18

 I samband med helgerna har uttalanden gjorda av präster i olika kristna samfund, såväl i av Arabrepubliken Syrien ockuperade Libanon som i diasporan, beklagligt nog utgjort ett bevis på den tragiska situation vari våra kyrkor i hemländerna befinner sig samt dess negativa influenser på den orientaliska kristenheten i diasporan. Exempelvis fick vi läsa i den libanesiska tidningen al-Nahar från den 24: e december, där man i hårda ordalag angriper det judiska folket och staten Israel. Författare var bland andra följande högt uppsatta kyrkoledare: H. H. Mor Ignatius V Hazim, patriark för grekisk-ortodoxa kyrkans (Melkiterna), Elias Qerban, metropoliten för Grekisk-ortodoxa kyrkan i Tripoli i Libanon samt fr. Ryad Djardjor, präst i den protestantiska församlingen tillika generalsekreterare för Mellanösterns kyrkoråd.

Ironiskt nog publicerades i samma upplaga rapporter om terrorattentat riktade mot kristna kyrkor i olika delar i den ”muslimska världen”, som krävde flera offer och ett antal skadade bland de bedjande utan att någon av ovannämnda präster bemödade sig att kommentera eller nämna det, inte ens i sina förböner. Mycket får man svälja, men man kan inte tolerera vad som helst!

 Samtidigt framträdde traditionsenligt den syrisk-ortodoxe biskopen George Saliba i den av terrororganisationens Hizbullas ägda TV-kanalen al-Manar och spydde galla över staten Israel i synnerhet och judarna i allmänhet. Och i Sverige ville biskop Abdelahad Shabo inte vara sämre än sin läromästare! Medan kyrkomedlemmarna förväntade sig att budskapet skulle gå ut på att förkunna fred och kärlek, fick de istället lyssna på nonsens i stil med att de troende ska ta ställning mot det judiska folket till den grad att man började tappa räkningen när det gäller antalet förbannelseskurar mot judar, staten Israel och dess ledare Ariel Sharon! Att Jesusbarnet inte omnämndes vid något tillfälle under hela Julpredikan måste vara ett mindre smickrande ämne för Guinness rekordbok! Inte för att uttalandena hade något nyhetsvärde och inte heller fanns det någon anknytning till julen eller på något sätt berörde kyrkan och dess tro, utan endast handlade det om ren propaganda, hyckleri och hets mot folkgrupp. Hur mycket ska detta utsatta folk stå ut med innan det börjar reagera?

 Vi har full förståelse för att vårt prästerskap inte vågar ta ställning för staten Israel eller kritisera islams förtryck mot religiösa minoriteter och oliktänkande i hemländerna, eftersom de styrs med ett järngrepp av totalitära muslimska regimer. Men vi har ingen förståelse för att man fortsätter smörja på samma sätt i diasporan. Om dessa personer tycker att det är så bra att leva i dessa samhällen och lovordar deras styrande regimer, så får de gärna flytta tillbaka dit – det kan vi hjälpa till med om det så krävs. Vi måste ha i åtanke att Sverige utgör en fristad för dem som är i behov och inte för sådana gelikar. Utan att begå samma misstag, vill vi bara ställa en simpel fråga, nämligen: Vilka rättigheter har araberna/muslimerna, i våra hemländer, givit oss att somliga kyrkoledare försvarar dem till den grad så att det ter sig absurt och groteskt?

 Arameiska Demokratiska Organisationen (ArDO) har inte något emot att prästerskapet uttalar sig i politiska frågor, men anständighetsgränsen har passerats när man tar ställning för ett parti eller fördömer någon person, vilket de omnämnda personerna har gjort sig skyldiga till. När de i sina uttalanden fördömer och förbannar ett av Gud utvalt folk och dess ledare, begår de onekligen ett kardinalfel och bryter mot en av kristendomens lärosatser, nämligen att man inte får fördöma någon. Med vilken rätt gör prästerskapet det! Inte ens vår Herre gick så långt! Men det verkar som att de har ställt sig över Gud och hans ord. Vi börjar undra om de någonsin läser sin bibel, för att i så fall borde de aldrig gå så långt i sitt handlande. Går det så fort att glömma (eller låtsas glömma) varför det kristna arameiska folket har flytt till den fria delen av världen? Vi kanske borde fräscha upp minnet och återigen påminna oss om att det var på grund av muslimsk/arabisk förföljelse. Men kanske utgör dessa kyrkoledares tillvägagångssätt härvidlag det bästa indirekta sättet att påminna oss om den dystra verkligheten?

 Man behöver inte vara bevingad i Mellanösterns historia för att veta att muslimerna/araberna har genom tiderna varit våra värsta fiender. Vad har det judiska folket gjort mot oss, där det skulle vara befogat med ett så starkt fördömande. Så vitt vi vet, har de aldrig någonsin förföljt oss, utan hela tiden tagit oss i försvar och betraktat araméerna som sina släktingar och bundsförvanter. Det har de inte minst visat genom sitt agerande under kriget i Libanon under de senaste decennierna. Det var väl inte muslimerna/araberna som tog vårt folk i försvar!

 Arameiska Demokratiska Organisationen (ArDO)

 | Start |