Mål och Syften Artiklar Politik SpråkHistoria Konst och Kultur Historiska Bilder

Arkiv  | Länkar | Kontakta Oss |

Libanon, Den bortglömda tragedin!

 

Med anledning av Sveriges stundande EU- ordförandeskap skulle vi, Arameiska Demokratiska Organisationen, vilja uppmärksamma Er på följande:

År 1975, då kriget i Libanon bröt ut, beordrade dåvarande libanesiske presidenten Sleyman Franjiyye, major Saed Haddad att med sin brigad ur den libanesiska armén, försvara den kristna befolkningen i södra Libanon, mot Yassir Arafats PLO:s hårda angrepp.

   Denna brigad, kom så småningom, att utgöra kärnan för vad som så småningom kom att kallas för Sydlibanesiska armé (SLA). Sålunda fortsatte den libanesiska staten att betala lönerna för soldaterna i SLA fram till för tio år sedan. Anledningen till lönestoppet var att Arabrepubliken Syrien det året lyckats fullborda sin ockupation av Beirut och följaktligen hela landet, med undantag av den delen på knappa 1000 kvadratkilometer, som låg under SLA-kontroll och som sedan dess kom att bli känd för Frilibanon.

Följaktligen kom Arabrepubliken Syrien att utnämna både president, parlament, regeringschef och ministrar efter, milt sagt, tragikomiska ”val”. Sedan dess har SLA och Frilibanon varit, både ekonomiskt och militärt, beroende av Israel som 1982 ingrep i Libanon för att köra bort de palestinska terrororganisationerna och uträtta säkerhetszonen i södra Libanon.

En ny farlig terrorgrupp växte i styrka i södra Libanon efter det att PLO kördes bort. Tack vare massivt stöd, såväl militärt som ekonomiskt, från främst Iran och Arabrepubliken Syrien, etablerade den islamistiska extremgruppen Hizbulla en stark ställning i södra Libanon. Till följd av en stor massaker på den kristna befolkningen i byarna öster om Saida år 1985 samt otaliga självmordsattacker och ständiga bombningar av civilbefolkningen i Frilibanon, har de kristna i södra Libanon dramatiskt minskat i antal.

I samband med Israels tillbakadragande från säkerhetszonen, i enlighet med FN-resolutionen 425, upplöstes SLA. Flertalet soldater med familjer tvingades fly till Israel eftersom den ”libanesiska regeringen” vägrade utfärda amnesti, och inte heller garantera säkerheten för den kristna civilbefolkningen. Snarare betraktades dessa, särskilt dem som på grund av terrorattackerna och den statsstödda ekonomiska blockaden, var tvungna att tjäna sitt levebröd i Israel, som förrädare och kollaboratörer. Till råga på allt deklarerade ”regeringen” i Beirut att den inte ämnar skicka sin armé till södra Libanon, utan att den helt och hållet skall fortsätta stödja ”motståndsrörelsen”, d.v.s. Hizbulla, i den fortsatta ”kampen mot zionisterna”, som det brukar heta i den arabiska retoriken.

Sedan fullbordan av den syriska ockupationen av Libanon, har flera kristna ledare mördats, fängslats eller tvingats i asyl. Inte sällan förs kristna intellektuella och oppositionella till Damaskus ökända fängelser. Flertalet SLA-soldater som trots allt valde att stanna, har utsatts för tortyr och dömts till långvariga fängelsestraff (15 år i många fall), vilket bland annat styrks i en rapport utfärdad av Amnesty International-huvudkontor i London. Anhöriga till soldater ur SLA vräks från sina hem medan andra får sina bostäder utplundrade och nedbrända av Hizbulla milismän.

Den syriska diktaturregimens hela politik har sedan dess krigföring mot Libanon präglats av att genom sina marionetter till president, regerings- och parlamentsledamöter, med alla medel underkuva de kristna i Libanon för att kunna för gott annektera landet. Därför förvägras bland annat hundratusentals kristna flyktingar att återvända till sina hem i till exempel Shuf-berget, södra Beirut, östra Said och nu även södra Libanon. En effektiv utsvältningspolitik förs också mot dem, främst  förkroppsligad genom de miljon syriska arbetarna som tar beslag på de flesta arbetstillfällena och som dessutom inte betalar ett enda öre i skatt till den libanesiska kassan. Enligt själva den libanesiska statistiken är det de kristna som står för den största andelen för skatteinkomsterna medan exempelvis, muslimerna i södra Libanon inte behöver betala ett enda öre för den fortsatt ”kampens” skull.  Allt detta ingår i en genomtänkt politik vars grundvalar lagts av den islamiska världskongressen som år 1979 beslutade att med alla tillbuds gängliga medel islamisera hela Mellersta Östern.

 I sin resolution nr. 520, har FN uttryckligen begärt att samtliga utländska trupper skall dra sig tillbaka från Libanon. Arabrepubliken Syrien har gång på gång fullständigt struntat i att uppfylla sina förpliktelser gentemot världssamfundet. Sverige bör med anledning av sitt stundande EU-ordförandeskap, aktivt verka för att göra slut på den syriska ockupationen av, och terrorn mot Libanon, genom att förmå regimen i Damaskus att följa ovannämnd FN-resolution. Å andra sidan bör Sverige bevilja asyl åt de SLA-medlemmar som vill ansluta sig till anhöriga bosatta i Sverige (allt som allt handlar det om 200 personer). Deras enda ”brott” var att de var kristna som satsade på att leva i samexistens i alltmer mörkare, brutalare och av islam dominerade områden!

Arameisk Demokratiska Organisationen (ArDO)

 | Start |